Lilla Varnamo goes international

Jaha, har aker man till andra sidan jorden for att se annorlunda natur och traffa nya manniskor och vem stoter man ihop med pa ett litet hostel i Picton om inte Eskil och Jonnas polare Mikael Colleryd?


Men nu gar jag handelserna i forvag.

Efter en mycket ekonomiskt tillbringad natt (bara 16$!) i ett litet, men tillrackligt stort, rum pa en primitiv, men tillrackligt utrustad, holiday park strax utanfor Wellington sa korde vi Nisse till havs. Ja, ombord pa farjan som skulle ta oss till sydon det vill saga. Och vilken fard! Vi kunde inte valt en battre dag. Solsken, skargard, batar, tyska turister... Goteborgs skargard, slang dig i vaggen! Mycket fint indeed.

Men. (Jag vet, men far inte borja en mening med Men, och absolut inte ett helt stycke, MEN vem bryr sig?) Var storhetskansla over att komma till en helt ny o, som bara vantade pa att bli utforskad, skulle strax forbytas i ren skar skrack, da vi efter uppskattningsvis 200 meters bilkorning kande oss tvingade att styra Nisse intill kanten och stanna. Ett mycket orovackande ljud (thomp, thomp, thomp), och faktiskt aven synkroniserade vibrationer i bilen, kom ifran hoger framdack sa fort vi borjat starta och lat snabbare och varre ju fortare vi korde. Hemska visioner av reparationer och rakningar pa hundratals dollar blixtrade forbi vara ogon och vi var tvugna att ta ett kex for att lugna ner oss.

Ja, vi forsokte titta pa bilen och hitta felet och Nej, vi kanske inte kom ihag sa mycket av den dar korkortsteoridelen som handlade om bilens uppbyggnad, men vi kunde da inte hitta nagot som var fel. Sa vi vande oss som alla desperata och uppgivna manniskor till AA. (Automobile Association, inte Anonyma Alkoholister). Meit forklarade laget och en halvtimma senare kom en man med ett typiskt jag-forstar-mig-pa-bilar-utseende. Han korde en vanda med mig i passagerarsatet, horde det hemska oljudet och sa att "ojda, det har later inte bra... inte alls bra". (Vilket ledde till annu en omgang av hemska-rakningar-visionerna.) Vi stannade och tog oss en titt igen pa dacket i fraga. Och det var inte alls punka, inte ens en fastklamd mosad Possum. Det var bara en klump med smalt asfalt blandad med grus som fastnat pa dacket och orsakat de vibrationer och ljud vi markt. En skruvmejsel, borste och 2 minuter senare, rullade bilen fint och det var bara att tacka mannen och kora vidare. Och det basta av allt: inga rakningar! Karlek till AA.

Och det var sa vi hamnade pa "the Villa", hostelet dar vi tillbringade foljande tva natter. Och dar Colleryd kommer in i bilden. Vi star i koket och lagar fisksoppa med Phillipe, en svensk kock fran Stromsstad som ocksa bodde dar (var kommer alla svenska helt plotsligt ifran?). In kommer i alla fall tva killar och sager Hej, istallet for Hello. Ah, ni kommer fran Sverige! Var ifran? Jaha, Smaland! Va, Varnamo? Vanta nu... jag kanner din bror och Ohrn... Jonnas syster? Markligt. Slutade i alla fall med att vi hade en jattetrevlig kvall med monopol och appelpaj (hostelet serverar gratis appelpaj med glass varje kvall klockan atta. Nar man hor plingan vet man att det ar dags!) och en trevlig formiddag dan darpa.

Mycket vacker fyratimmars vandring utanfor picton harbor.

Mycket vacker. Manga kullar. Mycket skoskav. Mycket varme. Mycket jobbig.

Batrace med killarna i Picton. Bara 20c per bat! Givet!

Nu ar nu och har sitter vi hos nasta host, Liz och Andrew soder om Blemheim. Gillar redan det har stallet, hur kan man annat med tre hastar som behover motion och ett gronsaksland som inte utnyttjas till sin fulla potential, annu. Tack for visat intresse, och alla pappor darute: Grattis pa Fars Dag!

~ Kajsa ~