Tea and scones, roses and hollyhocks. Sweet, english country living.

"K-J could you get this down from me?" Det ar Nicki's sjungade ljusa rost som ropar pa mig fran matsalen. Liten som hon ar uppskattar hon min hojd och jag lyfter smidigt ned brickan fran toppen av skapet. Namnet Kajsa ar fortfarande lite svart att greppa och K-J har blivit mitt nya smeknamn. Brickan behovs for imorgon ar det en Devonshire Tea-bjudning och 14 sma tradgardsdamer ska komma hit och avnjuta en kopp te och en god scone med gradde och sylt. Nicki har sitt eget catering foretag och anordnar bade bjudningar hemma hos henne sjalv, liksom brollop och andra festligheter.

Det ar latt att forsta varfor folk vill bjuda sina vanner att komma hit. Inbaddad bland rosor av alla de sorter, buxbomskantade rektangulara rabatter, skogsnavor och stockrosor, ligger den lilla vita stugan i nagot av en oas bland traktens vingardar. I ett ungt land dar gamla historiska byggnader helt lyser med sin franvaro, ar Nicki och hennes man Russell's lilla Cottage fran 1874 nagot man inte springer pa varje dag.

Alla de som vet att ett nytt nummer av Lantliv i brevladan innebar nagot av julaftons morgon for mig, kan forsta att jag var sald redan vid de forsta blommiga tekopparna och vitkalkade vaggarna. Akta english country living sa det star harliga till! I ett par dagar har vi om morgnarna fatt hjalpa till att pyssla om tradgarden, klippa bort doda rosor och rafsa lov. Efter lunch bar det av tvars over vagen till Liz och Andrew, och framfor allt Zuchie, Shannon, Helge och Poser. Och Choko sa klart! Lite som busiga rymningsbenagna barn kanns det nar vi smyger ivag till grannen. Som om det egentligen ar dar vi vill vara och inte har. Och kanske ar det det. Livet hos dem har blivit lite som hemma och varje gang vi ar dar kanns det konstigt att ga darifran. Vi kommer alltid tillbaka igen. Eftermiddagen darpa.

Men kanske kommer vi tillbaka helt igen, ganska snart. Nicki och Russell verkar namligen inte ha sa jattemycket jobb for oss anda och eftersom en annan helpx-tjej snart ar pa ingang, har de borjat ge oss lite hintar att aka vidare. Vi far tips och adresser om andra hosts som behover hjalp, men det anda som genast lockar ar inte att aka vidare till ett nytt stalle. Det ar flytta tillbaka till Andrew och Liz. Rosprydda tekannor till trots, graset ar inte alltid gronare pa andra sidan staketet (las: vagen), chokladmjolken med den skummade mjolken ar svar att sla och lite extra tid i Simba's naste innan vi styr norrut skulle vara valkommet.

Tills dess patar vi vidare bland blommorna i morgonsolskenet och traskar over till hastarna efter lunch.


Tack for visat intresse och kom ihag att inte ata gul sno. Det ar inte frusen apelsinjuice.

~Kajsa~