'Skapligt jobbigt problem med ovantad losning' eller 'varfor man inte ska kora en extra svang for att titta pa stjarnorna klockan halv tolv pa kvallen'

Vita spetsforkladen mot svarta kjolar, 120 olika sorters tekoppar omorganiserade och en harklippning i utbyte mot ett serveringsjobb for stadens harfrisorskors julfest senare, sa ar vi tillbaka hos Liz och Andrew.

Vi stannade bara hos Nicki och Russell fem dagar eftersom en ny helper var pa igang och vara kunskaper samt energi var battre anvanda hos A och L. Sa nu ar vi tillbaka och kanner oss som mer an hemma. Men de senaste dagarna har varit langa och resan hit har varit vindlade (metaforiskt, inte bokstavligt da vi helt enkelt akte tvars over vagen till grannen).

Som sma dockor sag vi ut efter att Nicki lagt sin hand vid var kladsel infor Devonshire Teet. Langa svarta kjolar, vit skjorta och vitt spetsforklade var det gallde, i riktig Kaffestugan-stil. (Ta garna en tripp till http://oaktreecottage.co.nz/ for mer info om Nickis sota lilla stuga.) Nar vi anda hade kladerna pa, klamde vi in ett serveringsjobb at Nickis syster och hennes frisorkollegor. I utbyte fick vi en harklippning och, i Meits fall, en harfargning. Helt okej for nagra timmars chill jobb och massa god mat. Buffe med krafta och paua-bittar, pavlova och chokladrulle. Kvallen var trevlig och vi tyckte vi gjorde ett bra jobb som serverade dricka och ostbricka at de fyrtio gasterna.

Visst kan man nastan tro att vi ar plockade fran en sekelskiftesroman? Meit: "om jag i vanliga fall inte kanner mig som riktigt en san midget som folk kallar mig, sa kanner jag mig som det nu i den har outfiten."

Vi var matta, glada och nojda med oss sjalva nar vi akte darifran, men med en snabb blick upp mot himlen insag vi att det otroliga stjarnbestrodda svarta dar uppe insag vi att kvallen var for ung for att ta slut dar. Stjarnorna var helt enkelt alldeles for vackert for att strunta i. Med glatt lynne beslutade vi oss darfor for att ta en liten extra svang i natten for lite stargazing. Tss, vilket misstag det skulle visa sig vara. Missforsta mig inte, himlen var otroligt vacker. Det finns pa nagot satt mycket fler stjarnor har an vad vi har hemma i Sverige. Ett ogonkast uppat och varlden som vi kanner den tycks ovanligt liten.

Problemet var att nar vi satte oss i var lilla Nisse och skulle bege oss hem igen, ville han inte starta. Och fortfarande inte starta. Gasen i botten, vrida nyckel, inte starta. Small pa instrumentbradan, vrida nyckel, inte starta. Mitt ute i ingenstans, vid sidan om en svart, tom vag med allt fler mystiska prassel-ljud i buskarna omkring, var vi fast med vara vita forkladen fortfarande pa och en bil som strejkade.

Sa vad gor man? Klockan halv tolv pa kvallen? Jo.. man ringer generat, och mycket ursaktande, Liz och Andrew. Och de lovar att komma och radda oss.

Da, efter att stackars Liz har tvingats slapa sig upp ur sangen, bestammer sig plotsligt Nisse for att ge upp och lata var vilja ga igenom. Han harklar sig och med lite illavarslande ljud fran motorn kampar han sig igang. Det var bara att ringa tillbaka och saga till vara hosts att de kunde lagga sig igen. Ar det inte typiskt?

For er nu som kanner att det har inlagget ar lite val langt for att lasa i ett svep: har kan det vara lage att bryta, gora nagot annat och sedan komma tillbaka. Men se till att komma tillbaka for tro mig: inlagget blir bara battre!



Bilen hade redan da kranglat ett par ganger innan, men det hade inte hittills varit sa extremt svart att starta. Sa nu kande vi att nogot drastiskt behovdes goras. Vi kontaktade AA. En ny forsta-sig-pa-bilar-man ryckte ut och fick igang Nisse sa pass att vi kunde korahonom in till en mekaniker i Blenheim. For er som har last tidigare inlagg angaende bilproblem vet om att vi vid det har stadiet borjade se dyra rakningar framfor vara ogon och ju narmare staden vi kom, desto mer verkade vara farhagor vara pa vag att besannas.

Var oro var till stor del befogad, en rejal rakning blev det, men med en ovantad betalning. Efter att stora delar av Nisses startmotor bytts ut, forvantade sig verkstaden 304 $ i utbyte (snabbt overslagsrakning, ca 1600 SEK). Nagot vi kande oss helt okej med att betala. Jag menar, vad skulle vi gora, bilfan startade ju inte! Men da vi kom tillbaka till mekanikern efter ett par timmars mekande, visade det sig att en viss Mr A Barker hade tagit hand om det financiella och att vi bara kunde ta var nyfixade bil och aka. Jaha. Men. Jaha. Hur? Vanta nu. Forvanade och faktiskt ganska chockade satte vi oss i bilen och korde hem.

Att fa en 300 dollars rakning betalad at sig bara sa dar ar inget som vi ar vana vid. Visst hade Andrew och Liz lovat att vi skulle fa betalt for de fem extra dagars jobb vi gjorde med hastarna medan vi bodde hos grannen. Men att vi skulle fa betalt pa ett sadant satt hade vi inte forvantat sig! Vara invandningar att vi ju maste betala tillbaka avslogs dock direkt och inte mer med det var det. De kunde ju med att oroa sig for var del!

Det ar darfor lattade som vi kan ga till sangs efter en lang dag som borjade redan klockan sex i morse da hoskordens balar skulle lassas in. Att gora det varje dag skulle resultera i en hel del muskler kan jag lova. Och om hud full av roda prickar efter det sticksiga hoet. Idag var ocksa dagen da lilla folet Helge blev av med sin manlighet. Krasterad och forodmjukad, men i ovrigt okej. Kanske pa grund av Andrews lilla chat med honom kvallen innan. Vi tyckte att han kunde behova lite "moral support from a man".

Den som nagon gang sagt att pa landet hander ingenting, kunde inte ha mer fel. Imorgon fortsatter spanningen i form av en biologilektion i en tjurs anatomi. Det ar dags for parets stora bestar att fara till kohimlen.
 

En roddtavling har vi ocksa hunnit med! Som askadare.

/Kajsa vid tangenterna, Meit i historierna!