Vastkusten pa tre dagar, det ar mojligt!

Nu har ni missat nagot! Och det ar val vart fel antar vi da vi inte har varit sa flitiga pa bloggarplanet. Skyller detta pa att vi endast fatt lov att lana dator for att maila och inte skriva langa uppsatser om alla vara aventyr och upplevelser... Men nu ar vi har igen! Vi maste nastan borja med vart aventyr nar vi simmade med salar runt om Tonga island i Abel Tasman National Park. Helt otroligt var det! Azurblatt vatten och en massa salar som simmade under och runt omkring oss. Kloka rad fick vi innan vi hoppade i om att salar inte gillar att bli dragna i svansen och att man inte ska sno en hanes platta sten, da det kan bli det sista man gor. Vi holl oss pa lagom avstand och undvek att bli uppatna!

Och tack vare simmandet med salar och kajakturen blev vi informerade av vara tva guider Harley och Harley (inte samma kille) att varje Tisdag halls det en Quiz-nite pa Hot mama's cafe i Motueka. Forsta veckans rafflande fajt tillsammans med ett lokalt par gav oss en mycket imponerande fjardeplats, men nasta gang var vi riktigt med i gamet och slutade pa en stolt andraplats! Tillsammans med ett stort gang, till storre delen bestaende av kajakguider (inte Harley x 2 men verkar som att alla i den har staden jobbar som guider), luskade vi ratt pa alla mojliga sorters fragor samtidigt som vi forvanades over hur vi snabbt blivit relativt valkanda i lilla Motueka. Vi var mycket riktigt de dar tva svenska tjejerna som hade paddlat kajak och simmat med salar med Harley x 2. Tank vad tva och en halv vecka i en hala kan gora for sitt rykte!

Nya Zeelands langsta hangbro har promenerats over, The Pancake Rocks har beundrats, Rotoroa Lake's brygga har det pa grund av oversvamningen vadats fram till och halva vastkustens underbart karga och vackra strander har det njutits av innan vi slutligen natt Glaciarernas paradis. Fox Glacier var pa grund av veckans sjuhelvetesregn tyvarr avstangd sa pass langt som en kilometer ifran iskanten, men vid Franz Josef promenerade vi fram till 150 meter ifran ismassan.

Gott Nytt Ar stundar och for oss vantar det framme i Queenstown, Nya Zeelands partystad #1. Lugn, lugn, vi ska inte inviga det nya aret med ett fallskarmshopp eller ett bungyjump. Vi ska bara festa lite! Och saga hejda till 2010, ett enligt vara summeringar helt fantastiskt ar. Vad tycker ni?

Happy New Year!
~Meit och Kajsa~

Merry Christmas!

Merry Christmas everybody! We hope that you will have an awesome Christmas! We sure are going to experience a proper Kiwi-Christmas, at least we think so!


God Jul pa er dar hemma i kalla kalla Sverige. Har ar det nu juldagen och idag vantar en jullunch med Kate och lens slakt och vanner. Och sa lite julklappsoppning sa klart! Eftersom vi inte simmade med salarna haromdagen da det blev installt har vi bokat om det tills imorgon sa om vi har tur sa far vi aka ut till Tonga island da! Har har vi aven bakat knack och chokladbollar som ar mycket populara vill jag lova. Ha nu en riktigt god jul!

Love Meit and Kajsa

Massa roligt pa G!

We're back! Eller ja nastan for vi sitter pa biblioteket har i Motueka da vi inte har nagot internet hos hosten vi bor hos nu. Och just det den nya hosten..ja..hur ska man beskriva dem. Trevliga ar de saklart men inte alls som A & L. Vi har lite svart att tycka om mannen L har da han gillar att prata mycket och tycker och tanker att han vet bast och mest. Men K ar valdigt trevlig aven om hon kan kannas lite fortryckt ibland, tur att vi ar dar och livar upp stamningen.men god mat och trivs gor vi, vi bor i var egna lilla husvagn utanfor huset previs utanfor hagen dar hastar, lamor, pafaglar och hons gar! De har 3 hundar som ar valdigt sociala och en av dem gillar att slicka allt hon kommer at. 3 hastar har de ocksa, vet dock inte om jag nagonsin har sett nagra fetare hastar. Men vi har ridit dem lite, Kajsa red foredetta distanshasten Chelsea, jag red bockande (och ont overrallt) Laddie och sedan red jag aven Zane som sadeln snurrae runt pa sa jag red barbacka istallet, roligt!

Vi har fullt upp har opcksa for det finns sa manga saker man kan gora har. Idag ska vi till marknaden i Nelson och sa ska vi aka varldens langsta flying fox! Pa mandag ska vi vandra och paddla kajak. OCH pa torsdag da ska vi baske mig simma med salar, hur coolt ar inte det!? Massa roligt pa gang alltsa!

Och for de som undrar sa rullar Nisse pa bra nu efter att han har blivit lite fixad. Och om vi har tur kommer han fortsatta gora det ocksa!

Julstamningen har inte ritkigt kickat in annu men vi ska fa kla julgranen hos den har hosten pa mandag ocksa sa kanske ar det 3de gangen gillt innan det kanns som jul! Vi ska fa folja med hosten till en jullunch pa juldagen med alla deras slaktingar vilket ska bli roligt!

Men, nu bar det av mot Nelson!

Kram Meit

Sistakvallenlordagsmys!

Idag var det sista dagen har hos Liz och Andrew, eller vi aker inte forrans imorgon eftermiddag men vi sa hej da till L & A idag eftersom de akte ner till Christchurch idag. Tror L & A kommer sakna oss, de har sagt att om vi inte skulle fa stanna i Motueka over jul sa far vi garna fira med dem i the sounds. Valdigt gulligt av dem. Och som om det inte var nog att betala den $300 dyra bilrakningen for oss sa hade de kopt varsin liten julklapp till oss. So sweet! Men vi har fatt order fran Liz att vi inte far oppna dem forrans juldagen, vilket vi of course inte kommer gora!
Annars idag har vi hjalpt Nicki att servera pa ett 90-ars kalas, typ devonshire tea for 40 pers. Trevligt men varmt for de fick sitta inne i den lilla stugan for det blaste sa mycket ute.


Sa nu har jag och Kajsa myskvall har i huset. Maste saga att vi har trivts mycket bra har.
Igar sa akte Kajsa in med Nicki till Blenheim for att titta pa en tradgard, sjalv valde jag att vara kvar har pa garden och hjalpa L & A med hoet som skulle in. Satt pa flaket som var fulllastat med ho igar och Andrew som precis hade stangt en grind sa "well don't you look like a real farmgirl!" och skrattade, tog sedan Choco och slangde upp pa flaket ocksa sa att "bilden" skulle bli hel liksom. Det var roligt! Nar Kajsa kom tillbaka hjalpte vi Liz's bror att fosa hans ca 250 kor up the hill. Och boy hade han nagra stora tjurar, en var helt gigantisk! Rakade hamna precis bakom den nar vi foste upp dem och maste saga att man kande sig ratt liten, sarskilt nar Kajsa lamnade sin "position" for att ge lite moraliskt stod som hon tyckte att jag behovde da hon sag den stooora tjuren och sen mig.



Idag hoppade jag med Zuchie for forsta gangen, och med tanke pa hur snubblig som hon ar var hon riktigt duktig! Har den perfekta videon dar hon river hela krysset men kunde inte lagga upp den sa ni far noja er med ett kort dar hon faktiskt hoppar!

Kram Meit

Horses are amazing!

I figured that it was about time for a blog entry in English again. So, we're back with Liz and Andrew and it really feels like home. There's always so much that is going on here, you never get bored!

Okay, so today we've been working with the horses, Zuchie and Shannon got a ride up the hill, Poser learnt that the hose isn't a dangerous snake and Helge (or Moose if that's easier for you) got to cuddle with me. I'm so going to miss Zuchie and Helge, I might take them home with me;) And I'm sure going to miss the happy, adorable and stone-crazy Choco! (Kajsa is at the moment trying to figure out what Liz's turkish delight tastes like, so far no success. But it is delicious! And our fudge we made yesterday is sooo good!)

Anyways I must try tell you about working with Helge, it's THE most amazing feeling when you can tell that he really trusts you! For instance when I was sitting on the ground today and Helge came up and sniffed my hair and put his head in my arms. I mean how can you not love that?! And the fact that if he knows I'm there he'll stay close and sort of eat the grass that's around me instead of wandering of somewhere. It's difficult to explain but I can sit in his paddock for ages and do nothing, and still I won't get bored.

Big boy Helge!

This Sunday we're going to out new host in Motueka! And we're house sitting for L and A again this weekend before we leave! However, right now we need to go and find Choco, she's disappeared! But I think that she might be over by the sheds, there's only one way to find out!


Love Meit

Kansliga lasare varnas!

Idag var det alltsa dags for "the beasts" att aka till kohimmelen. Behovde inte ga upp riktigt lika tidigt som igar, runt sju var det uppohoppa som gallde. Kajsa gick ut lite tidigare sa nar jag kom ut hade de skjutit den forsta stuten. Den andra fick nog en inkling av vad som skulle handa och hoppade over stangslet. De fick till slut tag pa den ocksa och nar bada var doda sa skulle dem flas och styckas.


Hur ska man egentligen beskriva vad vi sag, hmm...lite bilder!

Meit goes...ewwwww disgusting!!!!

Slaktaren med det stora hjartat.

Kram Meit

'Skapligt jobbigt problem med ovantad losning' eller 'varfor man inte ska kora en extra svang for att titta pa stjarnorna klockan halv tolv pa kvallen'

Vita spetsforkladen mot svarta kjolar, 120 olika sorters tekoppar omorganiserade och en harklippning i utbyte mot ett serveringsjobb for stadens harfrisorskors julfest senare, sa ar vi tillbaka hos Liz och Andrew.

Vi stannade bara hos Nicki och Russell fem dagar eftersom en ny helper var pa igang och vara kunskaper samt energi var battre anvanda hos A och L. Sa nu ar vi tillbaka och kanner oss som mer an hemma. Men de senaste dagarna har varit langa och resan hit har varit vindlade (metaforiskt, inte bokstavligt da vi helt enkelt akte tvars over vagen till grannen).

Som sma dockor sag vi ut efter att Nicki lagt sin hand vid var kladsel infor Devonshire Teet. Langa svarta kjolar, vit skjorta och vitt spetsforklade var det gallde, i riktig Kaffestugan-stil. (Ta garna en tripp till http://oaktreecottage.co.nz/ for mer info om Nickis sota lilla stuga.) Nar vi anda hade kladerna pa, klamde vi in ett serveringsjobb at Nickis syster och hennes frisorkollegor. I utbyte fick vi en harklippning och, i Meits fall, en harfargning. Helt okej for nagra timmars chill jobb och massa god mat. Buffe med krafta och paua-bittar, pavlova och chokladrulle. Kvallen var trevlig och vi tyckte vi gjorde ett bra jobb som serverade dricka och ostbricka at de fyrtio gasterna.

Visst kan man nastan tro att vi ar plockade fran en sekelskiftesroman? Meit: "om jag i vanliga fall inte kanner mig som riktigt en san midget som folk kallar mig, sa kanner jag mig som det nu i den har outfiten."

Vi var matta, glada och nojda med oss sjalva nar vi akte darifran, men med en snabb blick upp mot himlen insag vi att det otroliga stjarnbestrodda svarta dar uppe insag vi att kvallen var for ung for att ta slut dar. Stjarnorna var helt enkelt alldeles for vackert for att strunta i. Med glatt lynne beslutade vi oss darfor for att ta en liten extra svang i natten for lite stargazing. Tss, vilket misstag det skulle visa sig vara. Missforsta mig inte, himlen var otroligt vacker. Det finns pa nagot satt mycket fler stjarnor har an vad vi har hemma i Sverige. Ett ogonkast uppat och varlden som vi kanner den tycks ovanligt liten.

Problemet var att nar vi satte oss i var lilla Nisse och skulle bege oss hem igen, ville han inte starta. Och fortfarande inte starta. Gasen i botten, vrida nyckel, inte starta. Small pa instrumentbradan, vrida nyckel, inte starta. Mitt ute i ingenstans, vid sidan om en svart, tom vag med allt fler mystiska prassel-ljud i buskarna omkring, var vi fast med vara vita forkladen fortfarande pa och en bil som strejkade.

Sa vad gor man? Klockan halv tolv pa kvallen? Jo.. man ringer generat, och mycket ursaktande, Liz och Andrew. Och de lovar att komma och radda oss.

Da, efter att stackars Liz har tvingats slapa sig upp ur sangen, bestammer sig plotsligt Nisse for att ge upp och lata var vilja ga igenom. Han harklar sig och med lite illavarslande ljud fran motorn kampar han sig igang. Det var bara att ringa tillbaka och saga till vara hosts att de kunde lagga sig igen. Ar det inte typiskt?

For er nu som kanner att det har inlagget ar lite val langt for att lasa i ett svep: har kan det vara lage att bryta, gora nagot annat och sedan komma tillbaka. Men se till att komma tillbaka for tro mig: inlagget blir bara battre!



Bilen hade redan da kranglat ett par ganger innan, men det hade inte hittills varit sa extremt svart att starta. Sa nu kande vi att nogot drastiskt behovdes goras. Vi kontaktade AA. En ny forsta-sig-pa-bilar-man ryckte ut och fick igang Nisse sa pass att vi kunde korahonom in till en mekaniker i Blenheim. For er som har last tidigare inlagg angaende bilproblem vet om att vi vid det har stadiet borjade se dyra rakningar framfor vara ogon och ju narmare staden vi kom, desto mer verkade vara farhagor vara pa vag att besannas.

Var oro var till stor del befogad, en rejal rakning blev det, men med en ovantad betalning. Efter att stora delar av Nisses startmotor bytts ut, forvantade sig verkstaden 304 $ i utbyte (snabbt overslagsrakning, ca 1600 SEK). Nagot vi kande oss helt okej med att betala. Jag menar, vad skulle vi gora, bilfan startade ju inte! Men da vi kom tillbaka till mekanikern efter ett par timmars mekande, visade det sig att en viss Mr A Barker hade tagit hand om det financiella och att vi bara kunde ta var nyfixade bil och aka. Jaha. Men. Jaha. Hur? Vanta nu. Forvanade och faktiskt ganska chockade satte vi oss i bilen och korde hem.

Att fa en 300 dollars rakning betalad at sig bara sa dar ar inget som vi ar vana vid. Visst hade Andrew och Liz lovat att vi skulle fa betalt for de fem extra dagars jobb vi gjorde med hastarna medan vi bodde hos grannen. Men att vi skulle fa betalt pa ett sadant satt hade vi inte forvantat sig! Vara invandningar att vi ju maste betala tillbaka avslogs dock direkt och inte mer med det var det. De kunde ju med att oroa sig for var del!

Det ar darfor lattade som vi kan ga till sangs efter en lang dag som borjade redan klockan sex i morse da hoskordens balar skulle lassas in. Att gora det varje dag skulle resultera i en hel del muskler kan jag lova. Och om hud full av roda prickar efter det sticksiga hoet. Idag var ocksa dagen da lilla folet Helge blev av med sin manlighet. Krasterad och forodmjukad, men i ovrigt okej. Kanske pa grund av Andrews lilla chat med honom kvallen innan. Vi tyckte att han kunde behova lite "moral support from a man".

Den som nagon gang sagt att pa landet hander ingenting, kunde inte ha mer fel. Imorgon fortsatter spanningen i form av en biologilektion i en tjurs anatomi. Det ar dags for parets stora bestar att fara till kohimlen.
 

En roddtavling har vi ocksa hunnit med! Som askadare.

/Kajsa vid tangenterna, Meit i historierna!

Tea and scones, roses and hollyhocks. Sweet, english country living.

"K-J could you get this down from me?" Det ar Nicki's sjungade ljusa rost som ropar pa mig fran matsalen. Liten som hon ar uppskattar hon min hojd och jag lyfter smidigt ned brickan fran toppen av skapet. Namnet Kajsa ar fortfarande lite svart att greppa och K-J har blivit mitt nya smeknamn. Brickan behovs for imorgon ar det en Devonshire Tea-bjudning och 14 sma tradgardsdamer ska komma hit och avnjuta en kopp te och en god scone med gradde och sylt. Nicki har sitt eget catering foretag och anordnar bade bjudningar hemma hos henne sjalv, liksom brollop och andra festligheter.

Det ar latt att forsta varfor folk vill bjuda sina vanner att komma hit. Inbaddad bland rosor av alla de sorter, buxbomskantade rektangulara rabatter, skogsnavor och stockrosor, ligger den lilla vita stugan i nagot av en oas bland traktens vingardar. I ett ungt land dar gamla historiska byggnader helt lyser med sin franvaro, ar Nicki och hennes man Russell's lilla Cottage fran 1874 nagot man inte springer pa varje dag.

Alla de som vet att ett nytt nummer av Lantliv i brevladan innebar nagot av julaftons morgon for mig, kan forsta att jag var sald redan vid de forsta blommiga tekopparna och vitkalkade vaggarna. Akta english country living sa det star harliga till! I ett par dagar har vi om morgnarna fatt hjalpa till att pyssla om tradgarden, klippa bort doda rosor och rafsa lov. Efter lunch bar det av tvars over vagen till Liz och Andrew, och framfor allt Zuchie, Shannon, Helge och Poser. Och Choko sa klart! Lite som busiga rymningsbenagna barn kanns det nar vi smyger ivag till grannen. Som om det egentligen ar dar vi vill vara och inte har. Och kanske ar det det. Livet hos dem har blivit lite som hemma och varje gang vi ar dar kanns det konstigt att ga darifran. Vi kommer alltid tillbaka igen. Eftermiddagen darpa.

Men kanske kommer vi tillbaka helt igen, ganska snart. Nicki och Russell verkar namligen inte ha sa jattemycket jobb for oss anda och eftersom en annan helpx-tjej snart ar pa ingang, har de borjat ge oss lite hintar att aka vidare. Vi far tips och adresser om andra hosts som behover hjalp, men det anda som genast lockar ar inte att aka vidare till ett nytt stalle. Det ar flytta tillbaka till Andrew och Liz. Rosprydda tekannor till trots, graset ar inte alltid gronare pa andra sidan staketet (las: vagen), chokladmjolken med den skummade mjolken ar svar att sla och lite extra tid i Simba's naste innan vi styr norrut skulle vara valkommet.

Tills dess patar vi vidare bland blommorna i morgonsolskenet och traskar over till hastarna efter lunch.


Tack for visat intresse och kom ihag att inte ata gul sno. Det ar inte frusen apelsinjuice.

~Kajsa~

Hoppning pa G!

Puh, ah... det ar sa varmt. Puh, man blir sa slapp, orkar nastan inte gora nagot. Vill bara ligga i skuggan med ett glas isvatten. Det ar saaaaaa soligt, inte ett moln pa himlen. Saknar nastan snon och kylan hemma... NOT. Haha, nar vi laser om snostorm hos er hemma har vi sommar och sol och bada i pool (om den inte hade varit sa skitig). Underbart!!

Lite bilder fran Mount Tapiwainuku, precis brevid dar vi bor:

 

Meit & Shannon hoppar!

Kajsa tomkor Zuchie

Shannon pa g!

Kajsa & Poser!

Alla Meits hastar alskar att bli kliade i oronen! Helge ocksa!

 

Nu sa ska vi organisera oss lite har for i eftermiddag ska vi flytta over till grannen som rakar vara varan nasta host. Det roliga ar att de har ingen aning om att vi har bott grannar med dem i over 2 veckor! Har sagt att vi ska komma till dem vid 16.37, haha vilket lar gora Nicki lite forvirrad trodde Liz. Har aven fatt mycket bra tips fran Andrew vad vi ska saga till dem!

Kram Meit & Kajsa