Vid varldens ande ligger en hog med sten fran Sverige. Det ar sant, vi har varit dar.
Vid sextiden tisdag morgon borjade The Beatles som vanligt spela sin "Here comes the sun" som vackningslat pa mobilen. Farligt att gora sa. Valja en vacker och ljuv melodi som alarm menar jag. Kommer for alltid associera den laten med tidiga morgnar da man segar sig ur sangen. Spelar ingen roll om solen ar pa vag. Usch. Vill inte hora.
Upp kom vi dock och red och skotte om hastarna gjorde vi, for att och ge oss av i god tid mot Liz's och Andrew's sommarhus i Marlborough Sounds, skargarden mellan Nya Zeelands nord och sydo.
Ju narmare kusten vi kom, desto vildare blev naturen, dar urskogen bredde ut sig pa kullarna. Vagen slingrade sig langs med begsvaggarna och i baksatet pa familjens Landrover borjade magen gora uppror. Pa bade mig och lilla hunden Choko. Ingen fara, vi nadde till sist strandkanten oskadda och stannade vid den lilla stugan vi skulle overnatta i. Med varldens coolaste racerbat utanfor! A boat to have fun with, sa att saga.
Med fiskespon och bete nedpackat spurtade vi ut ur den lilla hamnen, ut ur viken, ut mot oppet hav.
Plotsligt, helt utan forvarning, fick vi syn pa den. Den dar fruktade spetsiga fenan som sticker upp ur vattnet en bit framfor oss. Skrammande bilder borjade ta form i Meits huvud och den dar laskiga dokumentaren om hajar som hon sett pa Animal Planet tycktes for ett ogonblick ruskigt verklig.
Tills vi sag vad det verkligen var. Delfiner! Minst tio stycken som simmade runt baten och lekte i vara svallvagor. De hoppade, snurrade runt och var allmant spralliga sa nara var sida att man nastan kunde klappa dem. Vi hade haft turen att kora rakt in i ett stort stim som var pa vag in i viken. Nagot som enligt Liz inte alls hande sarskilt ofta.
Upplivade och inspirerade av delfinernas aktivitet, gav vi oss fulla av hopp vidare ut i sundet for att ta hem kvallens middag. Tolv fiskar fick vi enligt lagen dra upp och 13 blev det. Tre per person och en per hund! Inte latt att halla rakningen nar man drar upp fisk efter fisk efter fisk. Dagen storsta drog jag upp och var mycket stolt anda tills Andrew berattade att den sortens fisk var en riktig djavel som ingen tyckte om. Tillbaka i sjon med den. (Efter ett hugg i huvudet)
Inte samre var Meit som drog upp dagens allra forsta firre.
Innan vi vande hemat stannade vi for att samla ihop lite snackor/musslor, "Scallops". Andrew och Liz slangde i en slags bur som vi drog efter baten langs med bottnen. Fiskelyckan var fortfarande med oss och kvallens forratt var raddad!
Efter en mycket god och valfortjant middag tog vi en lysmaskpromenad. Som sma stjarnor i morkret blinkade de sma djuren upp mot oss fran sina bon i vagkanten.
"I wish I was a glow worm 'cause glow worms are never glum. That's because the sun is sticking out their bum." //Visa fran Andrew's barndom.
Vi sov gott den natten.
Det underbara vadret holl i sig aven nasta dag och vi fick ytterligare en lyckad utfard i skargarden. Fisk i overflod och picknick pa stranden innan det var dags att bege sig hemat. Varsin real fruit icecream pa vagen och trippen var fullbordad.
Ledsen over cliffhanget i borjan. Varldens ande ar en liten vik nara Liz's och Andrew's sommarhus dar mycket riktigt en hog med sten ligger. Stora fartyg fran Skandinavien tog med sig stenen for att halla skeppen balanserade och med ratt tyngd. Nar de nadde Marlborough Sounds bytte de ut stenen mot timmer och resultatet syns annu idag. En liten o vid stranden. Borde inte alls kallas varldens ande. Borde kallas Sverige.
// Kajsa och Meit