New Zealand in a nutshell!

After seven months in a country you can't help but find certain things that especially catch your interest. From being just weird in the beginning, they now feel pretty normal to us and part of our everyday life. At the end of our travels we therefore feel we have almost reached the highly dignified position of being a local. Almost.

We are definitely gonna miss this about New Zealand:
~all of our kiwi families
~kumera (sweet potato - it's delicious!)
~milo
~the animals we've met: horses, goats, sheep, cows, dogs, cats, alpackas, lamas, peacocks, hens, turkeys, deer, guinea pigs.. and the fish!
~Nisse FMU 717
~amazing scenery
~short and jandals on a rainy day
~15 km/h curves and the chance of going over the edge..
~having dinner while floating in a hot pool
~the expression on B's face when she smells the swedish cinnamon buns
~practical jokes between neighbours-especially those including a pair of swedish helpers
~hokey pokey
~being joined by dolphins when you go out with the boat
~weet bix

We don't mind leaving this behind:
~marmite

New and most useful phrases we have learnt:
~Isn't this exciting?! (Andrew)
~Really? Really? Is that so? Really? (Boo)
~Now look. (Followed by a very wise advise) (Liz B)
~Hello love. How's it going love? Everything okay love? (Leaving the room not at all expecting an answer) (Russell)
~Look at that! (Andrew)
~G'day mate! How are ya? (Stan)
~Hej. Hejda! (Russell)
~POTATIS! PO-TA-TIS! (Bridgitte)
~Andrew. Andrew. Andrew! NO. (Liz B)
~Well. (sigh) (Follow by a very detailed historic story) (Murray)

You didn't know this about New Zealand:
~Icecream is the snack you chose when going to the movies.
~Walking barefeet in the city is totally normal. Even on a rainy day.
~Driving a white truck with a sheep dog on the back means you're a local.
~You don't say you just ate a kiwi. It will make you sound like a cannibal and NOT a fruit lover.


Basically, we have had an awesome time in this "Beautiful!" (Andrew) country and itself and its inhabitants will stay with us for a very long time. In fact, they may never leave. We are gonna miss you all!

Go New Zealand!
~Kajsa and Meit~

Fodelsedagskalas!

Att alltid vara den som tittar pa blir lite tradigt efter ett tag vill jag lova, jag vill ju ocksa bada och ha roligt. Sa nar jag igar hoppade i Lake Tarawera for forsta gangen var jag lycklig! Och det var harligt, vattnet var varmt och klart, helt perfekt. Jag kunde i och for sig inte hoppa fran klippan eller svinga mig ut i sjon med gungan, men jag kunde vara i vattnet, och det var roligt.

Idag fyller Talia 17 ar sa vi har haft fodelsedagskalas. Vi gjorde tarta, jag gjorde choklad fyllningen och Kajsa gjorde kakan, rosor mm! Den var mycket omtyckt. Vi akte ut med baten och K, T och C akte efter baten pa biscuiten. Jag insag att man borde inte biscuita efter en bat riktig annu med armen om nagot skulle handa sa jag var fotograf istallet, vilket var roligt ocksa! Lite bilder fran dagen:

Kajsa och Talia pa biscuiten

Kajsa gottar sig i sjon

Talias tarta, visst ar den fin?!

 

Har bakas det tarta i det harliga koket!

Kajsa och Sherpa!

Nu pa kvallen var vi  trotta flickor!

Har kommer lite bilder fran Hastings och Horse of the Year! Hade riktigt roligt dar da vi traffade Liz och Andrew igen och naturligtvis sag massa hastar!

Gymkhana

Dressyr

Hoppning

Familjefoto!

Nu nar Nisse har ny agare lir det till att vanta pa bussen igen, och da maste man ju roa sig med nagot, ta massa bilder alltsa!

Okej, en liten uppdatering fran oss var detta. Imorgon aker vi ifran Rotorua upp till Auckland dar vi ska hamta upp en hyrbil. Sedan styr vi kosan upp mot Bay of Islands i ca 5 dagar!


Kram Meit

Det ar dags att saga hejda till en kar van.

Ett sex manader langt trohetsband haller pa att knytas upp. Vi har natt ett vagskal dar Nisse ska rulla at ena hallet och vi ska ga at andra. Efter att aktivt forsokt salja honom i ungefar en och en halv vecka har vi nu till slut hittat den perfekte koparen och om bara nagra timmar ska vi for sista gangen kora var lille bil in till staden for att lamna over honom och fa pengar i utyte.

Lite nostalgi ar det allt i luften. Den dagen for snart ett halvar sedan da vi sjalva var pa biljakt, och efter en lite omtumlande forhandling fick lov att kopa Nisse, kanns langt borta nu men ar samtidigt latt att komma ihag. Att vi nu dessutom lyckats salja bilen pa precis samma plats som vi kopte, parkeringsplatsen for bilar till salu strax utanfor Rotorua, gor att hela situationen kanns annu mer som en avrundning sa har i slutet av var resa.

Den yngre man som ska bli Nisse's nye agare ar en av alla de manniskor som lamnat Christchurch bakom sig for att slippa kampa med det som ar kvar av deras liv darnere och istallet borja om pa nytt. Varfor de just kommer hit till Rotorua ar det inte manga som kan ge ett ordentligt svar pa. Det ar langt bort fran Christchurch, sager manga bara.

Att fa se leendet pa mannens ansikte nar vi bestamde oss for att salja var allt som kravdes for att vi skulle overygas om att vi gjort ratt val. Han sag sa lattad och glad ut och pa nagot satt kandes det som att vi bada hjalp varandra och att alla var nojda! Vi kom overrens om ett pris av $1800, vilket ar $200 mindre an vad vi satt upp Nisse for, men som det arligt talat nog skulle bli svart att hoja. Da vi i September betalade $2090 kanner vi oss helt nojda med var affar. All den gladje och frihet som Nisse gett oss ar vart mycket!

Billosa och med en plotslig kansla av nakenhet tvingas vi forlita oss till det Nya Zeelandska bussnatet for att i eftermiddag ta oss osterut mot Hastings och Horse of the Year. Dar ska mota upp var host i Blenheim och spendera nagra dagar bland hastar och ryttare i Nya Zeelands storsta hastevenemang!

Berattelser om vara aventyr har nu aven natt frisksports hemsida, www.frisksport.se Ta en titt vettja!

Nedanfor vulkanen flyter vi pa vagorna. En kvall pa Lake Tarawera.

Medan vi tittar pa tevebilderna efter forodelsen i Japan pa grund av en 8,9 grader stark jordbavning blir vi ater paminda om hur fruktansvart saker och ting kan sluta nar Moder Natur slapper loss sina krafter. Katastrofen ar lattare att forsta efter det hemska som hande Nya Zeeland for tre veckor sen och det ser illa ut for Japan. Riktigt illa. Vara tankar fokuseras saklart genast pa var van Josefin som befinner sig i Japan just nu och som forhoppningsvis mar bra.

Att sa manga manniskor just nu kampar for sina liv medan vi sjalva just kommit tillbaka efter en fridfull och idyllisk battrip pa Lake Tarawera kanns surrealistiskt. Vi var trygga och lyckligt ovissa om jordbavningen nar vi hade en underbar kvall tillsammans med vara hosts och deras tva goda vanner.

Pa var fard stannade vi for att leka klatterapor och kasta oss fran en svinggunga rakt ned i det djupa, klara vattnet. Meit med omtalig arm stannade pa torra land, eller rattare sagt, torra ombord!

Familjens bat 'The Fat Pidgeon Too" ar en frack liten lagomt lyxig rackare med genomskinliga plastvaggar och tak, varmeflakt och grill, stereo och omkladningsrum. Allt man behover for en harlig kvallstur pa den stilla sjon med vulkanen Mount Tarawera i bakgrunden. Det galler att njuta av livet medan man kan!

Narmaste stranden med Mount Tarawera i bakgrunden. Tank er att hela berget sprutade lava i ett vulkanutbrott 1886!

Kvallssol pa sjon.

Lake Tarawera och vulkanen fran hojden bakom familjens hus.

Newsflash

Thought that I would honor our English speaking readers today by surprise, surprise, write in English.
Okay so what have we been up to since the rodeo in Blenheim (which was totally awesome!) and Taupo...

Well we're back with Mike and Liz in Rotorua. M and L have been canoeing down Whanganui river so we've been house sitting and keeping their daughter company. So far it's been great fun! We're thinking on maybe coming back here after Horse of the Year since it's Talias birthday.

Yesterday we went to the hot pools in Rotorua with Talia and Ben. It was so nice to sit in the hot pools and look out over the town. Had to bag my arm though and after a while it started leaking. But it was good fun anyway!
We're still trying to sell Nisse, lowered our price a wee bit yesterday so we'll see what happens now. We really want to be "car-less" by next week. Kajsa's even made really cute "for sale" signs that we're gonna put in the car. And THE arm is getting better, hopefully it will be okay when we're flying back home.

It's so crazy that we're leaving in like 3 weeks or so. We have to plan what to do, we know for sure that we're going down to Hastings for Horse of the Year and then maybe Tals birthday.. We really do want to go up north to the bay of island as well, we're thinking about renting a car since we won't have Nisse anymore (hopefully). But I guess only time will tell.

Okay, time to head upstairs now, talk to you later!

Lots of love, Meit

Rodeo i Blenheim och Tongariro Alpine Crossing: Stilfulla avsittningar och branta uppklattringar.

Knappt 20 ar till godo kanner jag mig nastan lite nostalgisk just nu av ett annat skal an respektabel alder. Det ar en manad kvar tills bade jag och Meit fyller ar, men det ar framst en manad kvar i Nya Zeeland innan vi atervander hem till Sverige. Var resa norrut som sa sakteliga ska fora oss tillbaka till Auckland gor att vi passerar manga av de familjer vi bott tillsammans med under var tid har i landet och det blir nastan som att vi gor om var trip, baklanges.

Dagen innan vi akte ifran Liz och Andrew i Blenheim gick vi allesammans pa rodeo! De medelalders mannen fick antligen dra pa sig comboy-hattarna och ga bredbenta fram bland karuseller och snabbmats-stand medan de bedomde de olika djurens kvalite pa bockandet. Hela evenemanget drog massor av folk och allihop satt vi pa tryggt avstand utanfor rinken och beundrade de inte mattfullt livaktiga djuren och de modiga ryttarna. Bade barn, tonaringar och vuxna red pa alltifran de allra storsta tjurarna, till vildhastar och ulliga far.

Barnen red pa far.

Pa farjan over till nordon at vi japanskt godis fran basta nastan-japanen Josefin!

Sedan vi senast sags, kara blogglasare, har Meit och jag tillbringat en tid i Wanganui som fran borjan var tankt att vara sisadar en natt eller tva, men som med familjens insisterande snabbt blev till fyra dagar. Vi akte vidare mot Taupo, dar vi slog oss samman med Cindy, en tysk tjej som vi forsta gangen traffade pa flygplatsen i Kopenhamn och som vi da och da atersett har i Nya Zeeland. Tillsammans med hennes couch surfing-host vandrade jag och hon over Tongariro Crossing. (En dagsvandring som hennes host for ovrigt brukar springa fram och tillbaka. En stracka pa 38 kilometer. (!) Och det var inte plant.) Det kandes lite som jag gick i kusin Sofias fotspar. Eller i Frodo Baggins eftersom vi passerade Mount Doom pa vagen!

Mount Ngauruhoe, (jag kan inte heller uttala det) ocksa kant som Mount Doom fran Sagan om Ringen.

Red Crater vid vandringens hogsta punkt

Emerald Lakes

Framme vid slutet och mycket nojda med vandringen!

Nu ar vi tillbaka i Tarawera hos Mike, Liz och Talia. Foraldrarna ska aka pa kajaktrip langs med Whanganui River sa vi ska se efter huset tillsammans med dottern. Kommer bli en trevlig helg som redan borjat bra!

Vad ar det som lurar i vattnet # 2

Idag ar det fredagen den 25:e februari. Men det ar framst dagen tre dygn efter jordbavningen. Fastan tevekanalerna som tidigare visade nyhetssandningar dygnet runt har borjat slappa in lite annat i tablan och telefonerna slutat ringa var tionde minut, gar det aldrig lang tid innan vi paminns. Raddningsarbetet ar i allas tankar just nu men varje gang vi uppdateras har antalet omkomna stigit. Samtidigt berattas det om mirakulosa overlevande som dragits fram ur de raserade husen och manniskor som gar samman, delar ut mat och vatten och ger varandra stod.

Bild fran efter jordbavningen. Satt det nagon i bilarna? I manga fall gjorde det det. http://www.stuff.co.nz/auckland/4688444/NZs-darkest-day-PM (2011-02-25)

Att nya zeelandarna ar ett otroligt folk visste vi sedan innan. Men att se hur manniskor vars egna hus forstorts anda kampar langt in pa natterna for att dela ut filtar och mat till de som har det varre, manniskor som stottar framlingar pa gatan och hela kommuner som organiserar sjukvard, matlagning och boende for folk vars hus ligger mosade under stenbumling stora som bilar, ar sa otroligt imponerande. Hela landets polis-och militarstyrkor flyger in till staden for att hjalpa till i raddningsarbetet och Australien, Japan, USA, Taiwan och Singapore skickar specialutbildade raddningsarbetare. Efter nagra minuters forvirrat kaos precis da jordbavningen slog till, ar alla organiserade, jobbar tillsammans och fokuserar pa att radda och overleva. En jordbavning ar en fruktansvard naturkatastrof som vi manniskor inte kan kontrollera eller forutspa. Men att se hur nagot sa skrammande kan fa folk att sammarbeta och lyckas ratta till sa mycket, ar riktigt haftigt.

Igar bestamde vi oss for att ta en paus fran allt detta och aka soderut mot Kaikoura. Da Meits lilla tur till sjukhuset med ett stadigt bandage som foljd hindrade oss fran en gammal tanke om delfinsimning, styrde vi istallet siktet mot nagot bra mycket storre som ocksa lurar i vattnet. Vi gav oss ut pa valsafari!

Experter pa omradet hade fatt nys om en val langt utanfor kusten och mycket riktigt var den dar. Lang och svart, med bara delar av ryggen synliga over ytan, hade "The Sperm Whale" lika garna kunnat misstas for en eucalyptusstock fran sydamerika. Om det inte varit for fontanen av vatten som den med jamna mellanrum sprutades upp da den andades. En ganska lang stund lat den sig bli betraktad innan den med bakfenan i vadret dok ner i djupet. Tajmingen var bra for precis nar den forsvann i vattnet, forsvann min lunch samma vag.

Det ar svart att forsta hur stor en val ar, men det som sticker upp ur vattnet ar bara en pyttedel av hela valens langd.

Valen tackade for sig med det klassiska fen-tricket!

Vi hade fatt aka langt med baten for att komma ut till valen och ju langre fran hamnen vi kom, desto mer borjade bade min och Meits magar gora uppror. Meit spydde prydligt och fint i den lilla pasen vid satet, men den odramatiska varianten valde inte jag. Faktum var att jag inte valde den action-fyllda varianten heller, men min mage tog saken i egna hander. Rakt over relingen for det, rakt framfor ogona pa alla andra medpassagerare, lyckliga over att just fatt se sin forsta val. Upps.

Vi sag ocksa albatrosser och den har gangen ar vi helt sakra pa att det var just det vi sag!

Jaja, battre madde vi bada efter att vi befriat var magsack fran bade foda och saltsyra och sahar i efterhand kan jag nog saga att vi anda uppskattade var tur till havs.

Har hemma pa garden har jag fatt ta over ridningen av Zuchie, aterigen pa grund av Meits lilla sjukhusvistelse.. Hon ar annu roligare att rida an Shannon! Haha, det kanske var darfor Meit alltid brukade sitta upp med ett smaleende pa lapparna!

I skuggan av jordbavningen - dagen da varlden skakade

Strax innan klockan ett mitt pa dagen i Christchurch hande det som manniskor hade fasat men i falsk trygghetsforhoppning hade borjat sluta oroa sig for. Staden drabbades av en pa Richterskalan 6,3 grader kraftigt jordbavning bara knappt sex manader efter den som totalraserade stora delar av manniskors liv forra gangen.

Forsta gangen vi horde om katastrofen i september 2010 satt vi pa flygplatsen i Bangkok och vantade pa ett flyg som skulle ta oss till Nya Zeeland. Det land dar allt hade hant. Det land dar en av tidernas varsta jordbavning, 7,1 pa skalan, just slagit ut vagar, elektricitet och vattenledningar. Dar skorsstenar rasat och asfalten spruckit upp som revor i strumpbyxorna, overallt runt om Christchurchs fororter. Da lades manga manniskors hem i forodelse, men otroligt nog kravdes inga liv. Folk var skadade och skakade, men inte doda.

Sa ser inte situationen ut nu. Da den forra jordbavningen till storre delen raserade omraden utanfor centrum, fokuserades nu skakningarna till stadskarnan dar kontorsbyggnader var fulla med arbetare, restauranger med lunchgaster och historiska byggnader med turister. Forodelsen vi ser pa nyheterna ar svar att beskriva. Gatuskyltar bland ruinerna avslojar vagar jag gatt pa for bara knappt tva veckor sedan, nu oigenkannbara. Hong Kong restaurangen jag at lunch pa varje dag nar Meit var inlagd pa sjukhuset, vad har hant med den? Den gamla katedralen, Christchurch i sarklass framsta kannetecken ar raserad med den tronande spiran sonderslagen pa marken. De allra mest packade gatorna med konstmuseet, shoppingcenter, souvenirbutiker och kontorsbyggnader har forvandlats till nagot liknande ett bombnedslag eller en krigsscen.

Och det varsta av allt ar att vi lika garna kunde varit dar. Meit kunde varit kvar i sjukhussalen med cookietime-monstret vid sin sida och armen inlindad i bandage. Jag kunde legat i parken utanfor, tagit en tupplur pa grasmattan efter lunchen och i stallet for det lilla efterskalvet jag kande for tva veckor sedan, varit med om landets morkaste dag. Ingen kunde forutsaga den katastrof som skedde, ingen var beredd och de manniskorna som vi idag pa teve ser ga blodiga ut ur raserade hus, eller kampar for att banda upp dorrar till bilar sondermosade under betongbalkar for att forsakra sig om att ingen satt i dem, hade lika garna kunnat vara vi. Nu sitter vi har i Blenheim, pa tryggt avstand i ett hus med vagar och tak i behall.

Olika manniskor reagerar olika nar nagot sant har hander. Bara fem-tio minuter efter jordbavningen fick Liz och Andrew reda pa vad som hant och alla vara tankar riktades direkt till deras son som bor i Christchurch. Levde han? Var hans hus okej? Alla borjade handla snabbt och medan paret forsokte na sina anhoriga pa telefon och tevenyheterna gick for fullo borjade katastrofens omfattning sjunka in. Sa vad gor man? I panik reste sig Andrew genast upp, borjade ga av och till i rummet och forklarade att han skulle aka ned till Christchurch och hjalpa sin son och de andra anhoriga pa platsen. Han klarade inte av att bara sitta still och titta pa nyheterna eller forsoka na folk pa telefon. Manniskor han alskade var i fara och allt han ville var att hjalpa dem. Liz daremot sag annorlunda pa saken. Hon menade att vi inte kunde gora nagot forran vi visste mer och vad som hant och visste om de behovde manniskor som rusade in till staden eller om det var alltfor kaotiskt som det var. Det var battre att fa klart for sig hur slaktingar klarat sig genom att stanna dar vi var och med telefon, dator och teve fa en uppfattning om situationen, ansag hon.

Att hora tva upprorda manniskor med alla medel forsoka greppa situationen med paniken stigande inombords, var minst lika fasansfullt som de hemska bilder vi sag pa nyheterna. Att ingen av deras anhoriga visade sig vara skadad ar sa otroligt skont, men nar dodsantalet standigt stiger ar det svart att halla hoppet uppe for staden i stort. Det har ar en av landets varsta tider och att vi lyckades halla oss ifran forodelsen ar ett mirakel. Meits lakarbesok och borttagning av stygnen som var tankt att ske pa Christcurchs sjukhus imorgon kommer flyttas hit till Blenheim da Christchurch har fullt upp med akut skadade jordbavningsdrabbade. Vi haller oss utanfor och hoppas att vara vanner i Rangiora, en timme fran stadskarnan, har klarat sig och mar bra.

Kajsa

Saknar du kanslan av vind i haret? Alskar du adrenalinkicken av att kora alldeles for fort pa snirkliga grusvagar med stenras pa ena sidan och stup pa den andra? Da, mina damer och herrar, har ditt livs chans kommit. For fran och med den 3:e Mars ar Nisse - FMU 717 officiellt till salu!

Skinande blank och flackfritt ren star han har utanfor vart hem i Blenheim efter gardagens mycket grundliga rengoring. Riktigt sa mycket har han nog aldrig glanst forut! Nar vi nu farjan over till Nordon har bokat och i stora drag resan upp till Rotorua och Mike, Liz och Talia har planerat, borjar resans sista rejala uppgift att narma sig. Vi vill ju inte fastna med en bil som vi inte far salt, sa redan i borjan av Mars tanker vi dra pa oss bilforsaljar-leendet och ge oss ut pa marknaden. Hur det kommer ga far bara den som laser veta!

Jag och Meit ar inte den anda tillokningen i familjen. I forrgar kom lilla Molly hit! Visst ar hon sot?
Have a good day!

~Kajsa~

Feels like home!

ond fiskmas!

utanfor Kaikoura

utanfor Kaikoura

forsta bilden utanfor sjukhuset med bandaget!

We're back! Hos Liz och Andrew och det kanns verkligen som att komma hem. Och att L och A alskar att ha oss har ar ratt uppenbart. Sa roligt att traffa alla djuren igen; Simba, Shoko, Nuts, Rabbit, Jess, Zuchie, Poser, Moose, Shannon ochVicky. Ohh and the fish of course! Zuchie ar lika kelig och underbar som vanligt, idag ser hon tom ut som en ridhast efter en tvatt och harklippning! Och Moose, jisses vad han har vuxit, har blivit annu storre nu, men fortfarande lika charmig! Just nu sa passar vi huset for L och A ar i Christchurch och tittar pa nar deras son tavlar. Och detta gor ju ingenting eftersom vi redan kan allt om garden.


Bilderna ar fran Kaikoura dar vi blev attackerade av hungriga fiskmasar som stal varan lunch. Och en landade tom pa huvudet pa mig, den fickmasen fick en sten efter sig for you don't mess with the hair!!

Nu blir det matlagning och torsdagsmys:)

Kram Meit

Sjukhusbesok

Bits dar fram, sparkas darbak och ar obekvama pa mitten. Och bockar nar de kanner for det. Vem var det som sa att hastar gick att lita pa?

Den dar langritten till hast med overnattning och farklippning, ja den tog slut ganska fort. Narmare bestamt efter ca 100 meter fran uppfarten. Den hemske besten Bruce (fast vi trodde forst den hette Marmite och det ar ju da sannorligen inget gott tecken... marmite - blaaa) som Meit fatt lana av grannen skulle enligt denne vara "a bit spooky, but doesn't buck". Men det rackte med en flygande jordklump ur en av hovarna for att fa den beskrivningen pa fall. For bocka gjorde han. Rejalt.

Meit landade pa marken, oturligt nog med handleden forst. Det sa inte crack men splash kanske man kan saga. Nog for att handleden var bojd en aning men det var blodet som osade ut fran saren pa armen som fick alla att freak out! Sjukhuset blev det nar Fiona hade kommit fram till olyckan. Sa in i bilen och kora en timme for att komma till sjukhuset i Christchurch dar vi fick komma in pa akuten nastan pa direkten. Rontgen sa som tur var att inget var brutet men efter mycket bedovning (sprutor och nalar,urk, fy och blaa) sa visade det sig att saren var valdigt djupa, anda in till benet och skulle behova sys. Sa stanna natten fick det bli for operationen skulle bli dagen efter. Dock sa blev den installd dagen efter och nar man har svalt i nastan 23 timmar ar man inte sa glad. En natt till fick det bli sa fick passa pa att ata innan klockan 2 pa natten innan det var dags for svalta igen. Nasta dag sa kom i alla fall narkoslakaren upp och berattade om operationen, fanns tva alternativ; antingen att vara vaken och fa en block i armen eller att sovas..Emmm lat mig se, sovas tack! Sa dag 2 pa eftermiddagen blev operationen av antligen och det gick jattebra. Madde inte ens illa efter den.
Fick i alla fall ata igen! yey!! Tank lyckan att fa ata frukost igen nar man i princip har svalt i tva dygn, dock forsvann lyckan nar jag insag att endast anvanda vansterhanden nar man ska ata ar inte sa latt nar man ar hogerhant. Delade som tur var rum med en mycket snall kvinna som kande Liz och Andrew, och hon kom over och bredde min macka och hamtade varm choklad till mig. Sa gulligt av henne, mycket tacksam!

Mitt cookiemonster gossedjur blev mycket populart bland bade personal och patienter. Gossedjuret som var en present fran Fiona med en massa cookietime kakor fran Kajsa ledde till att nar narkoslakaren kom upp idag tidigt pa morgonen sa sa han 'are you sponsered by the cookietime monster?' haha rolig man!
Men idag fick jag komma hem efter nastan fyra dagar pa sjukhus, dock har jag en massa rehabilitering framfor mig eeftersom jag skadade en sena och massa muskler i armen som maste jobbas upp igen nar de har lakt.

Kram Meit
och Kajsa pa ett horn (det tar lite lang tid att skriva med en hand..)

We're going camping!

Idag blir det ett inlagg utan bilder, sorry, men orkar inte plocka fram kameran mm. Kan ju beratta om allt som hant istallet.
For det forsta sa har vi lamnat Arrowtown och familjen Jones, nagot vi inte riktigt ville gora, vi kommer sakna dem jattemycket. B grat nar vi akte, sorgligt att behova saga hej da, fast nej vi sa faktiskt see you for vi tanker komma tillbaka! Har sett till att vi kommer halla kontakten och att barnen har vara adresser om de vill skicka brev. Vi gjorde ett bildcollage till dem med massa bilder pa oss och dem fran var tid med dem sa att om de saknar oss kan de titta pa det, maste saga att det blev valdigt fint!

Sa igar tog vi Nisse och korde cirka 6h upp till Rangiora som ligger utanfor Christchurch till Fiona och Jonathan som vi traffade hos B och S. Sa nu ska vi bo har i en vecka och redan har det hant en massa. Idag sa stadade vi i deras sadelkammare, fy vad skitigt det var. Men nu ar det mycket fint vill jag lova. Red ut med Fionas flicka G och Fionas mamma Claire, jag fick lana sonen Ms ponny. Akron var jattesnall, forutom att hon blev radd for en bil som korde forbi och sparkade bilen sa att en lampa gick sonder. Ooops! Men det var inte varat fel att bilen korde som en idiot pa en smal grusvag! De far skylla sig sjalva, som tur var klarade sig Akron undan utan en skrama! Var annars en mycket harlig ridtur, korsade en flod och red i skogen, haarligt! Sedan bytte vi runt lite med hastarna pa eftermiddagen sa att Kajsa red Akron och jag red Claires 4-ariga hast Tonto. Han ar verkligen supersnall for att ha kommit fran ett berg dar han var helt vild for ett ar sedan och nu sa kan man gora nastan vad som helst med honom. Min uppgift ar att skola honom lite da han har en tendens till att bocka och halla pa om nagon hast kommer fore han, vilket inte ar sa bra for Clarie som har nastan helt blind och inte hinner med i svangarna. Men maste bara ta en minut till att saga josses vilken krutgumma hon ar, C alltsa!

Men det roligaste av allt var att vi red till grannen for att rida i deras paddock och han bjod med oss , typ, upp pa berget for att se pa nar de klipper faren mm. Sa pa mandag eftermiddag tar vi hastarna, Kajsa pa Akron, Claire pa Tonto, G pa Tonka och jag pa en annan unghast som grannen tyckte jag skulle rida. Kommer bli awesome. Alltsa det vi ska gora ar att rida ca tva timmar upp for berget, klippa far mm, campa ute under natten och sedan rida hem lite senare pa tisdag! Kommer bli sa roligt, precis var jag velat gora!!

Men nu ska vi sova, massa nytt och roligt som hander imorgon ocksa!

Kram Meit

Hosten ar pa vag!

Idag ar en stor dag, eller var en stor dag for varan kare Nisse. Han fick namligen aka till verkstaden idag och fixa dacken. Det var ju tva som behovde byta hall och ett som behovde bytas ut helt och hallet. Sa nu ar allt fixat och det "nya" dacket ar pa. Och tack vare Stan sa kostade det inte mer an 77 dollar, awesome! Tank att vi nastan betalade 210 dollar! OCH Nisse gick igenom Warranten idag. Kanns mycket skont att ha bilen fixad, imorgon kanske det blir att stada Nisse lite for han blev vaaaldigt skitig nar vi korde runt i regnet for nagra dagar sedan.

Imorgon borjar flickorna skolan igen, sommarlovet ar slut och tragiskt nog borjar det kannas som host har i Arrowtown. Jag och Kajsa har kommit fram till att dagarna blir lite kyligare och vindarna lite ruggigare. Men vi ar ju ocksa ratt sa langt soderut. Som tur var ska vi ju upp norr dar det fortfarande ar varmt! I och for sig kan man ju fortfarande ga runt i linne men det kanns lite kallare faktiskt, vi har blivit bortskamda med den Nya Zeelandska varmen! 15 grader ar mer "ska nog ta pa mig en till troja vader" och inte " jag ska nog ta av mig troja vader".

Vi kommer aven att ha hand om hushallet har hemma imorgon eftersom B ska ta Auntie C till Dunedin och kommer inte hem forran pa torsdag. Och da S jobbar och inte ar hemma mer an pa kvallen sa raknar vi inte riktigt med honom. Vi har hand om barnen och S kommer med pa ett horn! Funderar pa att testa Flygande Jacob med barnen har, det gick ju inte riktigt hem i Wanganui men de har barnen ater det mesta! Only the future will tell!

Kram Meit

The Catlins and Otago - en dikt om markliga aterseenden, dramatiska fall, varldsokanda djur och en och annan oigenkannbar sten

On the road again,

och vilken resa sen!

Lake Wakatipu, strax utanfor Queenstown

Med Queenstown som utgang

vi rakt soderut kor.

Trots vagen ar lang,

vi det vida havet strax hor.

Genom Invercargill till Bluff

och hela varldens ande vi nar

here the sea is very rough

precis dar den beromda skylten star.

Absolut ar det enligt oss

en alltfor liten, sketen skylt.

Sverige langt borta forstas,

men borde anda stolpen fyllt!

Landets litenhet vi snabbt forstar,

trots langt bort till Auckland det ar.

For i Bluff vi ett otippat mote far

den svensk vi mott i Picton ar tydligen ocksa har!

Rakt osterut det efterat bar

tills morkret oss plotsligt omger.

Vi moblerar da om var Nisse sa kar,

and make a bedroom out of his rear!

Sahar mysigt hade vi det i baksatet pa Nisse! 

Kvallssol alldeles vid havet dar vi stannade for att sova.

Med havet som granne vi sover sa sota

och Nisse haller varmen riktigt bra.

Men nasta dag for att inte bli blota,

vi vara regnjackor maste ta.

Genom dalar over kullar

och manga vattenfall vi ser.

Over sten, nedfor stup vattnet rullar

om vi sa bara kunnat visa er!

Men visst vi ju kameran anvande,

ett smakprov ni saklart ska fa.

De vattenstank vi dar kande

kommer er dock inte att na..

Da sodra kusten vi langsmed foljde

vi manga haftiga bukter fick se

dar vatten med starka krafter skoljde

och friska vindar fick oss pa sne'.

Waiapapa Lighthouse

Pa Otago Peninsula foljer vi ett sandigt track

och kommer till skadar-gomstallet i slutet snart

har upptacker vi den markliga fageln i frack

the world-rare yellow-eyed penguin saklart!

Yellow-eyed penguin pa vag upp fran havet till sitt bo uppe pa land.

Vagen tillbaka uppfor backen var inte lika latt som promenaden ned...

Halvon bjuder generost pa alltmer

bade faglar och daggdjur i mangder!

Vi titt som tatt langs stranden dem ser

i grupper, i cirklar, pa rad och i langder.

Sjolejon

Salar

Sjolejon

Shags

En blasig morgon nasta dag gryr

men avskracker inte oss svenska

som mot albatrossernas nasten styr!

Med foto och film far ni dem sjalva granska!

Albatrosser. Maste det va. Eller? Jo. Hmm.

En sten ar en sten har jag alltid trott

men i Nya Zeeland, detta land uppochner,

verkar den tanken inte ha grott.

Titta pa bilderna och sag vad ni ser!

Moeraki Boulders

Elephant Rocks

Att tre dagar pa egen hand skulle racka

for att vi sa saknade skulle bli!

Under denna manga mil langa stracka

flera "just-checking" sms blev moderns strategi.

Val hemma, vilka kramar vi fick ta emot

av vuxna, barn, djur, ja alla!

Da passar val har dar Tolkien-filmer slagit rot

att Sagan om Svenskarnas Aterkomst det kalla!

Vi ar dock inte det anda som natt hit.

Over hav och mark fran soluppgangens land

i flygplan bland kartonger, lador och frigolit,

har Sjalen natt Nya Zeelandsk strand.

Minnen om Japans skolliv och starka vanskapsband,

liksom Sveriges cirkus, kurs, show och skoj.

Bland New Yorks hoghus har den natt Lisas hand,

nu ar det min och Nya Zeelands tur, oh boy!

Jag och min typiska nya zeelandska burgare med hjortburgare, sallad, stegt agg, ananas, tomat, gurka, sparris, Uncle Richard-chutney och stekt lok. Annabelle i bakgrunden och valdens basta sjal runt nacken!

Ett sista kort fran Slope Point, sydons yttersta sodra spets vid botten av varlden.