I skuggan av jordbavningen - dagen da varlden skakade

Strax innan klockan ett mitt pa dagen i Christchurch hande det som manniskor hade fasat men i falsk trygghetsforhoppning hade borjat sluta oroa sig for. Staden drabbades av en pa Richterskalan 6,3 grader kraftigt jordbavning bara knappt sex manader efter den som totalraserade stora delar av manniskors liv forra gangen.

Forsta gangen vi horde om katastrofen i september 2010 satt vi pa flygplatsen i Bangkok och vantade pa ett flyg som skulle ta oss till Nya Zeeland. Det land dar allt hade hant. Det land dar en av tidernas varsta jordbavning, 7,1 pa skalan, just slagit ut vagar, elektricitet och vattenledningar. Dar skorsstenar rasat och asfalten spruckit upp som revor i strumpbyxorna, overallt runt om Christchurchs fororter. Da lades manga manniskors hem i forodelse, men otroligt nog kravdes inga liv. Folk var skadade och skakade, men inte doda.

Sa ser inte situationen ut nu. Da den forra jordbavningen till storre delen raserade omraden utanfor centrum, fokuserades nu skakningarna till stadskarnan dar kontorsbyggnader var fulla med arbetare, restauranger med lunchgaster och historiska byggnader med turister. Forodelsen vi ser pa nyheterna ar svar att beskriva. Gatuskyltar bland ruinerna avslojar vagar jag gatt pa for bara knappt tva veckor sedan, nu oigenkannbara. Hong Kong restaurangen jag at lunch pa varje dag nar Meit var inlagd pa sjukhuset, vad har hant med den? Den gamla katedralen, Christchurch i sarklass framsta kannetecken ar raserad med den tronande spiran sonderslagen pa marken. De allra mest packade gatorna med konstmuseet, shoppingcenter, souvenirbutiker och kontorsbyggnader har forvandlats till nagot liknande ett bombnedslag eller en krigsscen.

Och det varsta av allt ar att vi lika garna kunde varit dar. Meit kunde varit kvar i sjukhussalen med cookietime-monstret vid sin sida och armen inlindad i bandage. Jag kunde legat i parken utanfor, tagit en tupplur pa grasmattan efter lunchen och i stallet for det lilla efterskalvet jag kande for tva veckor sedan, varit med om landets morkaste dag. Ingen kunde forutsaga den katastrof som skedde, ingen var beredd och de manniskorna som vi idag pa teve ser ga blodiga ut ur raserade hus, eller kampar for att banda upp dorrar till bilar sondermosade under betongbalkar for att forsakra sig om att ingen satt i dem, hade lika garna kunnat vara vi. Nu sitter vi har i Blenheim, pa tryggt avstand i ett hus med vagar och tak i behall.

Olika manniskor reagerar olika nar nagot sant har hander. Bara fem-tio minuter efter jordbavningen fick Liz och Andrew reda pa vad som hant och alla vara tankar riktades direkt till deras son som bor i Christchurch. Levde han? Var hans hus okej? Alla borjade handla snabbt och medan paret forsokte na sina anhoriga pa telefon och tevenyheterna gick for fullo borjade katastrofens omfattning sjunka in. Sa vad gor man? I panik reste sig Andrew genast upp, borjade ga av och till i rummet och forklarade att han skulle aka ned till Christchurch och hjalpa sin son och de andra anhoriga pa platsen. Han klarade inte av att bara sitta still och titta pa nyheterna eller forsoka na folk pa telefon. Manniskor han alskade var i fara och allt han ville var att hjalpa dem. Liz daremot sag annorlunda pa saken. Hon menade att vi inte kunde gora nagot forran vi visste mer och vad som hant och visste om de behovde manniskor som rusade in till staden eller om det var alltfor kaotiskt som det var. Det var battre att fa klart for sig hur slaktingar klarat sig genom att stanna dar vi var och med telefon, dator och teve fa en uppfattning om situationen, ansag hon.

Att hora tva upprorda manniskor med alla medel forsoka greppa situationen med paniken stigande inombords, var minst lika fasansfullt som de hemska bilder vi sag pa nyheterna. Att ingen av deras anhoriga visade sig vara skadad ar sa otroligt skont, men nar dodsantalet standigt stiger ar det svart att halla hoppet uppe for staden i stort. Det har ar en av landets varsta tider och att vi lyckades halla oss ifran forodelsen ar ett mirakel. Meits lakarbesok och borttagning av stygnen som var tankt att ske pa Christcurchs sjukhus imorgon kommer flyttas hit till Blenheim da Christchurch har fullt upp med akut skadade jordbavningsdrabbade. Vi haller oss utanfor och hoppas att vara vanner i Rangiora, en timme fran stadskarnan, har klarat sig och mar bra.

Kajsa