Fran Fidgety Fantails, till filosofiska diskussioner, till distansritter till alpackor!

Nu var det lange sedan vi skrev har pa bloggen och det beror pa att vi har haft battre saker for oss. Haha OCH att vi inte har haft tillgang till dator.

Vi lamnade Mike och Liz i Rotorua for att aka soderut till en halvsvensk familj mitt i skogarna mellan Lake Taupo och New Plymouth. Vi hade mailat familjen innan och blivit erbjudna att stanna nagon natt som gaster, men da de inte hade behov av nagon hjalp sjalva sa sa de att vi kanske skulle kunna jobba pa garden brevid som hade arabhastar och holl pa med distans. Jaja, tankte vi, vi har ju iallafall kare gamle Nisse och darmed frihet att "take off in case of crappy place".

Allteftersom vagen blev mindre och mindre, samhallena gick fran Varnamo-size till Bor-size till Norhorja-size (men varje stalle hade promt en namnskylt!) och kor, hastar och getter borjade synas pa fel sida om staketet alltsom oftast, funderade vi lite pa vad vi skulle hitta vid vagens slut. Och inte vad det vad vi trott.

Vid vagens slut hittade vi en gammal kyrka, varsamt ombyggd till en charmigt och mycket personligt hem dar Thomas, Jenny, Solvej och Linn bodde. En underbar oas, full av varme, blommor, pepparkakor och varm choklad. Och tro det eller ej, men ett hemmagjort sett av kubb! Familjen hade amerikanska vanner pa besok och en rafflande turnering mellan USA, Nya Zeeland och Sverige tog fart. Ledsen att behova erkanna det, men vi vann inte.... Det gjorde kiwisarna! Men vi kom inte sist heller, de ovana amerikanarna fick se sig besegrade!

Tiden vi stannade i kyrkan var haftigt annorlunda och mycket givande! Alltifran pajen med lok och svamp (Meits tva favorit-ingredienser) som faktiskt visade sig vara riktigt god till mulltoan i rummet dar prasten for lange sedan bytte om. Och diskussionerna pa svensk-engelska over middagen! Wow, var ska jag borja?? Bast att inte ga in pa det overhuvud taget, men jag kan avsloja att de var djupa och handlade om varldens uppbyggnad, meningen med fysikens lagar och hur man kan hamna pengalos pa farjestationen i Kopenhamn i ett forsok att komma hem...

Vi akte ifran kyrkan, uppfor kullen och kom till Alix och Sean's place bland berg och dalar, kor och hastar. De jobbar som bonder och da snackar vi inte 40 mjolkkor som min kare fader utan 600 kreatur och hogteknologisk mjolkapparat! Och en fyrhjuling for att samla in dessa kossor istallet for en 5-aring och en pinne sa som det funkade nar jag var liten... :)

Vi behovde dock inte komma alltfor nara dessa fascinerade djur utan holl oss framst till ridning. Och vilken ridning sen! Ni vet alla de dar ganger man sett bilder over mjuka, grona kullar med nastan oandlig utsikt och alltid tankt: Tank att fa rida i sana omgivningar! Tja horrni, nu har vi gjort det! Sa himla vackert, men oj vad brannt! Snacka om bra traning for hastarna att vara ute i 2 timmar utan ett spar av platt mark...

Hos Alix och Sean stannade vi bara nagra dagar, tog sedan ett par dar for oss sjalva langs med Surf Highway runt Mount Taranaki (dar The Last Samurai har spelats in) och landade i Wanganui dar vi befinner oss nu bland barn, alpackor och frukttrad. Mer om det nuvarande vardagslivet kommer senare... kan ju inte begara att ni ska lasa ALLTFOR langa inlagg ;)

By the way: vi lever typ hotellyxigt i var egen suite, you would be jealous!
Bilder kommer, lovar! Aven en redogorelse over hur en lokal amatormatch i rugby gar till!

Cheers // Kajsa och Meit pa ett horn!