The Catlins and Otago - en dikt om markliga aterseenden, dramatiska fall, varldsokanda djur och en och annan oigenkannbar sten

On the road again,

och vilken resa sen!

Lake Wakatipu, strax utanfor Queenstown

Med Queenstown som utgang

vi rakt soderut kor.

Trots vagen ar lang,

vi det vida havet strax hor.

Genom Invercargill till Bluff

och hela varldens ande vi nar

here the sea is very rough

precis dar den beromda skylten star.

Absolut ar det enligt oss

en alltfor liten, sketen skylt.

Sverige langt borta forstas,

men borde anda stolpen fyllt!

Landets litenhet vi snabbt forstar,

trots langt bort till Auckland det ar.

For i Bluff vi ett otippat mote far

den svensk vi mott i Picton ar tydligen ocksa har!

Rakt osterut det efterat bar

tills morkret oss plotsligt omger.

Vi moblerar da om var Nisse sa kar,

and make a bedroom out of his rear!

Sahar mysigt hade vi det i baksatet pa Nisse! 

Kvallssol alldeles vid havet dar vi stannade for att sova.

Med havet som granne vi sover sa sota

och Nisse haller varmen riktigt bra.

Men nasta dag for att inte bli blota,

vi vara regnjackor maste ta.

Genom dalar over kullar

och manga vattenfall vi ser.

Over sten, nedfor stup vattnet rullar

om vi sa bara kunnat visa er!

Men visst vi ju kameran anvande,

ett smakprov ni saklart ska fa.

De vattenstank vi dar kande

kommer er dock inte att na..

Da sodra kusten vi langsmed foljde

vi manga haftiga bukter fick se

dar vatten med starka krafter skoljde

och friska vindar fick oss pa sne'.

Waiapapa Lighthouse

Pa Otago Peninsula foljer vi ett sandigt track

och kommer till skadar-gomstallet i slutet snart

har upptacker vi den markliga fageln i frack

the world-rare yellow-eyed penguin saklart!

Yellow-eyed penguin pa vag upp fran havet till sitt bo uppe pa land.

Vagen tillbaka uppfor backen var inte lika latt som promenaden ned...

Halvon bjuder generost pa alltmer

bade faglar och daggdjur i mangder!

Vi titt som tatt langs stranden dem ser

i grupper, i cirklar, pa rad och i langder.

Sjolejon

Salar

Sjolejon

Shags

En blasig morgon nasta dag gryr

men avskracker inte oss svenska

som mot albatrossernas nasten styr!

Med foto och film far ni dem sjalva granska!

Albatrosser. Maste det va. Eller? Jo. Hmm.

En sten ar en sten har jag alltid trott

men i Nya Zeeland, detta land uppochner,

verkar den tanken inte ha grott.

Titta pa bilderna och sag vad ni ser!

Moeraki Boulders

Elephant Rocks

Att tre dagar pa egen hand skulle racka

for att vi sa saknade skulle bli!

Under denna manga mil langa stracka

flera "just-checking" sms blev moderns strategi.

Val hemma, vilka kramar vi fick ta emot

av vuxna, barn, djur, ja alla!

Da passar val har dar Tolkien-filmer slagit rot

att Sagan om Svenskarnas Aterkomst det kalla!

Vi ar dock inte det anda som natt hit.

Over hav och mark fran soluppgangens land

i flygplan bland kartonger, lador och frigolit,

har Sjalen natt Nya Zeelandsk strand.

Minnen om Japans skolliv och starka vanskapsband,

liksom Sveriges cirkus, kurs, show och skoj.

Bland New Yorks hoghus har den natt Lisas hand,

nu ar det min och Nya Zeelands tur, oh boy!

Jag och min typiska nya zeelandska burgare med hjortburgare, sallad, stegt agg, ananas, tomat, gurka, sparris, Uncle Richard-chutney och stekt lok. Annabelle i bakgrunden och valdens basta sjal runt nacken!

Ett sista kort fran Slope Point, sydons yttersta sodra spets vid botten av varlden. 

En dag pa garden!

Nu ar vi har igen med fler bilder, tankte att ni maste ju fa se hur det ser ut har dar vi bor!

Igar sa gjorde jag och Kajsa en mycket god stirfry till kvallsmat och Stan tyckte det var mycket gott. Flickorna ringde fran the farm pa kvallen och efter en liten stund kom Stan och sa "Meit, A wants to talk to you" och nar bade jag och Kajsa hade pratat med A sa pratade Stan lite till, innan han kom tillbaka med telefonen igen, da var det Ab som ville prata med oss. Sa gulliga ar dom flickorna, A berattade att hon hade trillat av cykeln och Ab pratade om allt mojligt, sarskilt om att hon vill att vi ska ta med dem till simhallen i helgen. 

Idag sa har vi jobbat och nu har Stan akt till the farm ocksa sa det ar jag och Kajsa hemma. Vi ska mysa framfor tvn med Sagan om konungens aterkomst, med en pause for att ga ut och lagga pa hastarna tacken..Myspys!

Huset som vi bor i nu! (Kajsa har klippt hacken)

Vaxthus, Get/far/ko/tamt radjurs hage.

Sa har ser det ut nar vi tittar ut fran varat fonster!

Bindi och Earnie

Mina och Kajsas mycket fina och goda bakelser som vi bakade igar.

Kajsas och Abs bidrag i sandslottstavlingen.

Mitt och As bidrag i sandslottstavlingen.

Kram Meit

Bilder

Antligen!! Tankte att "nej idag ska jag banne mig testa min kamera pa datorn igen" och idag fungerar det!! Sa nu kommer lite bilder med betoning pa lite, for naturligtvis ar alla bilder pa Kajsas kamera som inte fungerar pa Bridgittes och Stans dator. Men ett litet smakprov far ni!

Milford Sound

Milford Sound

Milford Sound

Jack i hans labyrint som Meit har byggt till honom for att fa han att sluta springa.

Idag sa har Bridgitte akt med flickorna till deras farmor och farfar sa nu ar det bara jag, Kajsa, Stan och alla djuren kvar. och med tankte pa att Stan jobbar hela tiden sa ar det som om vi ar husvakter! Nu ska vi ut i den stralande solen, kommer nog dock sluta med att vi ligger i skuggan och flamtar for att det ar for varmt!


Kram Meit

Släkt, slappt och foto-slint-slående

En mer otippad motesplats for en slakttraff ar ratt svar att hitta. Visst, det ar ju trevligt att aka nagon stanns for att traffa sina slaktingar, ata lunch vid en fin plats eller ga en promenad tillsammans. Men att resa over halva jordklotet for att gora det kan ju tycka lite overdrivet. 18000 kilometer till trots, rullade en chockgron liten campervan med moster Marianne och morbror Lasse inuti uppfor infarten till vart tillfalliga hem strax utanfor Arrowtown i den allra sodraste delen av Nya Zeeland. Tanka sig att vi skulle hitta fram till varandra sa langt hemifran!

Nya Zeelandare ar ett oppet och gastvanligt folk och vara hostar ar inte pa nagot satt ett undantag. Saklart fick moster och morbror stanna pa garden ett par natter och bli bjudna pa middag! Meit och jag fick som de erfarna i-Nya-Zeeland-boende vi ar, visa vara gaster runt i Queenstown och sag till att samtidigt boka in en skarmflygning till dagen darpa. Flygningen som var en fodelsedagspresent till Marianne fran familjen hemma skulle nu antligen bli av fran samma bergstopp som vi sjalva flugit ifran.

En stralande leende Marianne landade elegant pa marken och verkade ha uppskattat fodelsedagspresenten. Sa Mariestads- (och Manchester-)bor: bra jobbat!

Alldeles efter landningen var jag och Meit tvugna att pysa for gissa vad som vantade just denna morgon? En kurs i hebreiska? En stenugnsbakad musselpizza? Nej, en Pure Fiji Island Wrap! Nu ar det varken en matratt eller ett kladesplagg jag pratar om utan en och en halv timme massageavslappning med bodyscrub, kokosmjolk-olja i hud och har, fotter och hander inplastade i gladpack och snabb helkroppsmassage. Meit fick sin rygg knackt (ingen fara, hon ar pa fotterna igen!), men min massor vagade inte lagga for harda fingrar pa min. Den var, enligt henne och precis som jag flera ganger misstankt, oerhort spand och stel. Upps. Lite for mycket omgravning i gronsakslandet och klippning av opraktiskt laga och hoga buxbom- och bokhackar? Hur det nu var, sa fick jag i alla fall lov att gora nagot at det tyckte hon och gav mig bade en muskelavslappnande lotion och en uppmaning om att val tillbaka i Sverige se till att boka in en massage minst en gang varannan manad. Jaja, vi far se hur det gar med det, planboken gar ju inte precis upp i vikt just nu...

Alskade blogglasare! Vi, Kajsa Nilsson och Meit Ohrn, ber hogtidligt om ursakt for de pa senaste tiden trakiga och bildlosa blogginlagg som publicerats pa denna hemsida. Det ar inte var mening da vi mycket garna skulle vilja dela med oss av allt det vackra i var omgivning i ett annat format an endast Times New Roman. Vara upprepade forsok misslyckas dock standigt da denna dator vagrar sammarbeta med varken sig sjalv, oss eller min kamera. Vi haller hoppet uppe om att vi i framtiden kommer stota pa en mer vanligt sinnad teknologi och till dess far ni dessvarre bita pa naglarna eller slita haret i frustration. For var text ar allt ni far.

Nagra rader om vara resor narmar sig dessutom frisksportforbundets hemsida. Hall ogonen oppna!

Kia Ora,
Kajsa

Bilforsaljaren vrider sig i sin grav...

Nej, vi har inte mordat den falske bilforsaljaren som den dar eftermiddagen i Rotorua forde oss samman med Nisse. Det ar inte darfor han vrider sig i sin grav. Han ligger antagligen inte ens i en grav. Men aven om den dagen var for fyra manader sedan, paminns vi om honom fortfarande. Igar for vi in till Frankton for att skaffa en ny warrent of fitness (besiktning) for sex manader framat. Lite nervosa och spanda stod vi och skruvade pa oss medan en bilmekaniker tog sig en snabb titt pa Nisse. Kom igen nu, bilen... Funka...

Funka gjorde han. Bade bromsar, balten, ljus och extrahjul var i sin ordning. Det anda mannen hade att papeka hade att gora med hjulen. Han forklarade och pekade. Vi hummade forstaende och bojde oss for att titta pa dacken. Javisst, det stod mycket riktigt 'inside' pa Utsidan av dacken och javisst det dar dacket var nog lite annorlunda an resten. Lite noteringar pa besiktningspappret senare sa stod det klart for oss att de 55 dollarna for warrenten inte var de anda vi skulle fa lagga ut. (FLASH...tusentals-dollar-rakning-visioner-framfor-ogonen...) Vi behovde byta plats pa tva av dacken som var felvanda och kopa ett helt nytt dack istallet for ett som var... udda?

Vi tog tag i saken och akte direkt till en dackverkstad for att fa lite prisuppgifter. Dackmannen tog sig en titt pa bade bilen och parmen med dackpriser. 210 dollar. Sa mycket skulle det hela kosta. Hrmm. Byta dacken kunde han dock inte gora samma dag utan han var tvungen att bestalla hem den ratta modellen. Sa vi fick lov att vanta och det skulle visa sig vara bra.

Nar vi kom hem till familjen igen forklarade namligen Stan att ett nytt dack pa en verkstad behovde vi ju inte kopa. Det gick lika bra att hitta ett begagnat, mycket billigare. Nu hade ju Meit redan varit inne pa det sparet och foreslagit detta for besiktningsmannen, men enligt honom var det inte lont for det skulle inte bli mycket billigare. Skitsnack. Stan trodde vi kan fa ett for omkring 50 dollar och billigt ar ju bra sa vi haller pa hans teori!

Markligt ar det anda att bilforsaljaren lyckades skaffa en sprillans ny warrent at oss utan att nagon upptackte dacken. Jag menar, det ar ju inte nagot som uppkommit efter det att vi kopt bilen. Kandes anda skont att det endast var en omjustering av hjulen som behovdes tas omhand. Problemen med dem beror ju inte pa att bilen slitits ned, utan ar helt enkelt ren otur. De hade lika garna kunnat vara pasatta pa ratt satt och sa hade vi sluppit hela karusellen. Det ar inte Nisses fel, han funkar, han kampar pa och vi kan lita pa honom!

Ta det lungt pa hala vagar och se upp for possums. Eller, tja, om man forstar nya zeelandarna ratt sa kan ni lika garna kora pa dem. Lycka till!

Kajsa

I wish I was a glow worm. A glow worm's never glum. 'Cos how can you be grumpy, when the sun shines out your bum!

I torsdags gick vi upp lite extra tidigt for att ge oss av mot Te Anau och Milford Sounds. Pa slingriga och backiga vagar styrde vi Nisse mellan bergen och kom efter ungefar fem timmar fram till Nya Zeelands sakert mest besokta fjord, Milford Sounds. Den har delen av landet skryter med att fa enorma regnmangder varje ar, men just denna dag lyste solen och inte ett moln tycktes sta mellan oss och var fard over vattnet. Val ombord fick ett par underbara timmar med fjordens branta berg, vita glaciarer och dramatiska vattenfall pa vardena sidor. Vi holl utskik efter delfiner bland vagorna, men fick noja oss med nagra lata salar som lag och solade pa klipporna.

Vi tillbringade sedan natten i Te Anau for att dagen efter gora en utflykt till lysmaskgrottan i narheten. En mycket vacker batfard fullspackad med vykortsvyer tog oss tvars over stadens stora sjo till den lilla gomda backen som leder fram till grottan. Historien sager att platsen lange var nagot av ett mysterium anda tills den upptacktes genom oversattningen av dess namn, Te Anau, som betyder grottan med det forsande vattnet. Upptackaren lyckades hitta forsen och darigenom den imponerande grottgangen.

Forsta biten genom den halvskuggade grottunneln gick vi, men alldeles pa slutet fick vi hoppa i en liten roddbat och ta oss de sista metrarna till lysmaskarnas innersta hemplats. I fullkomligt morker satt vi alldeles tysta och vred och vande pa oss for att se alla de sma lysande prickarna dar uppe. Som stjarnorna pa natthimlen satt de sma djuren overallt sa nara oss att man hade kunnat stracka ut handen och rora vid dem. Men det fick vi inte lov till. Vi var tvungna att sitta alldeles tysta utan att ta kort for att inte skramma bort lysmaskarna. Bara ljuset av det forsande vattnet och vagskvalpet hordes.

Nojda och trotta kom vi pa eftermiddagen tillbaka till familjen och alla forberedelserna infor morgondagens hast- och ponnyshow dar smaflickorna skulle vara med och rida. In pa nattens smatimmar flatade och knoppade vi hastarna, putsade trans och sadlar, strok skjortor och kavajer och lagade picknickmat. Nagra timmars somn senare (5?) var det dags att ga upp igen och ge oss av.

Hundratals blanka hastrumpor, hattpryddar dressyrtanter, showkossor, pariserhjul och karuseller, korvstand och far motte oss da vi svangde in till Lake Hayes Showgrounds. Omradet flodade av ambition, prestationsangest och perfektionism. Allt skulle ses over och putsas till, in i minsta detalj. Harvax i manen, babyolja om mulen och svart farg till hovarna. Sen fick flickorna rida pa banan medan domarna betraktade, noterade och domde. Den aldsta flickan red sjalv, medan lillasystern blev ledd av mamma. Manga roda forstaprisband blev det, nagra bla andrapriser och ett par pokaler. Inte sa himla svart att vinna nar det bara finns tre-fyra motstandare. Nagra sammanbitna miner och trotta ansikten till trots, sa verkade alla glada efterat. Aven om det i barnens fall kanske i sjalva fallet var karusellerna som var roligast.

Efterat var det som ett ton sammanpressade tegelstenar slappte fran den stackars moderns axlar och skonk ned i soffans mjuka dynor. Hon ar en mycket ambitios manniska och har haft ett par intensiva veckor med alla forberedelser infor helgens tillstallning. Tur att vi och en god van till familjen var dar och hjalpte henne. Kanns bra att dela pa jobbet och kunna gora tillvaron lite lattare for en medmanniska!

Idag ar det sondagen den 16:e Januari, men det ar framst dagen efter Lake Hayes Show. En dag att varva ned, kanna sig nojd med sig sjalv och bara ta det lungt. Vi firade tavlingen med en stor brunch! Pannkakor med yoghurt och bar, scrambled eggs, bacon, toast, fruktsallad, bananbrod och kexbricka dukades upp ute i tradgarden. Kunde vi fortjana var vi alla overrens om.

Pep rally!

Att Bridgitte och Stan ar awesome hosts ar ju uppenbart men att de later en kora deras fina fina bil in till stan for att kopa lite ketchup eller mjolk kanns lite konstigt maste jag saga. Vi ar ju sa vana vid gamla Nisse nu liksom. I forrgar sa akte jag in med A till dairyn for att kopa lite senap och A undrade hur lange vi skulle stanna. Jag svarade att vi skulle stanna i ca 2 veckor till eller nagot sadant och A sa "No, you have to stay forever and ever, at least 5 or 6 more weeks!" Gullunge!

Igar hade vi fodelsedagskalas for A som fyller 6 ar idag men vi hade kalaset igar. Mycket trevligt var det och vi fick traffa en hel del slaktingar till familjen. Kajsa gjorde en princesstarta och jag fixade ihop en skattjakt och allt blev mycket lyckat!

Idag sa var vi pa ett pep rally pa den sa kallade ponnyklubben. Och naturligtvis fick vi ju ta Bs bil eftersom vi kanske ville aka hem efter nagra timmar.. Men detta fenomen med ponnyklubb tror jag inte riktigt att vi har i Sverige. Att alla kommer ihop lite da och da och har lite traningar och leker gymkhana. Sen sa far man ju inte glomma den eviga tavlingen att ha den renaste hasten och ryttaren, och att en "domare" gar runt och kollar sa att de har all utrustning som de behover (ponnyklubb troja, slips, ridbyxor, hjalmmossan mm)och kontrollerar verkligen allt! tex, nej de har tyglarna duger inte de far du byta, och att alla verkligen bara rakar ha reservsaker med sig! Men det roligaste ar ju inte barnen och hastarna, nej det ar mammorna. Alla mammor vill ha titeln "basta ryttare och hast" och det skvallras mellan mammor till mammor om den andra mamman som ar helt konstig och det ar ju klart att hennes barn inte kan vara med i den gruppen for de ar for daliga... Valdigt intressant maste jag saga!

Jag har aven ridit en mycket pigg 31-arig gammal travare, Roy heter han. Och nar jag menar pigg sa menar jag pigg, man kan inte tro att han ar sa gammal da sa fort man sitter upp ar det full fart framat och han lugnar sig inte fastan svetten parlar sig pa oronen och droppar ner pa marken (han svettas otroligt mycket!). Nej duracellkanin kan vi ju lugnt konstatera, stegra sig gillar han ocksa att gora, ja och sa passar han istallet for att trava. Som tur var kan han galoppera! Roligt att rida honom!

Imorgon ska vi aka pa en overnattsutflykt till Milford Sound eftersom vi ska aka pa en 2h kryssning som ska vara helt fantastisk! Kommer att bli super tror jag!
Nu ar det snart dags for kvallsmat har!

Kram Meit

Ett skelett i garderoben-en helikopter i garaget

Undrar hur man firade sin sexars-dag. Med paket och tarta sa klart. Blommor, favoritmatratten och massor av grattis. Men annars.. inte sa speciellt. Bara sjalva grejen att fylla ett helt ar aldre rackte gott och val for att man skulle svava pa moln hela dagen och framat kvallen fa den dar hemska kanslan av att det nu var ett helt ar kvar tills detta roliga skulle handa igen. Ett helt ar.

For mig som ofta fyller ar omkring pask, fick darfor langfredagen en helt annan betydelse. Namnet kom sig inte alls pa grund av Jesus dod. Langfredagen kallades helt enkelt sa for att det var sa langt kvar till nasta gang jag fyllde ar. Ett helt ar.

Har hos familjen utanfor Queenstown firas en sexarsdag lite annorlunda. Pa onsdag kommer den minsta fylla och det ska givet firas med ett godisregn! Fran en helikopter som flyger over gardsplanen och slapper ut klubbor, choklad, marschmallows och godisormar. Mannen i familjen ar namligen utbildad pilot och tillsammans agde de tidigare en helikopter som stod parkerad i garaget har utanfor och som de anvande for att aka och handla mat i Dunedin. Bland annat. Nu har de lugnat sig lite och ager bara ett litet tvamanna-flygplan som star pa flygfaltet utanfor staden...

Dinners ready! Gotta go! Forresten, inga foton pa jattelange, jag vet. Mn sitter nu vid en macdator som vagrar sammarbeta med varken min kamera eller var externa hardisk. Sa ni far vanta pa det goda som man aldrig gor for lange!

Kram Kajsa

Baka baka liten kaka

Idag ar det en sadan dar dag nar det kommer regn mest hela tiden och det finns inte sa mycket annat man kan gora an att bara vara inne. Men man kan ju inte bara sitta och stirra pa en flack pa vaggen hela dagen, nej vad sags om att baka kanelbullar och vaniljbullar, yum eller hur?. Det tyckte B om vara bullar i alla fall.  Har aven gjort lite maranger for B har tydligen nagon mycket god efterratt som hon vill gora som har massa goda saker i sig.

Sa livet hos var nya host ar valdigt behagligt och trevligt, kan ju inte saga att jobbet ar anstrangande da i princip vi tar hand om barnen och leker med dem och fixar med hastarna (och tradgarden for Kajsa). De har 6 hastar har, ett fullblod som har en senskada och massa andra sar overallt da han lyckas gora sig illa mest hela tiden, en 28 arig gammal travare och 4 ponnies. Sjalv har jag fatt halla i nagra ridlektioner for barnen och de har hittills varit mycket nojda och glada. Forsta lektionen fick jag ta over Abs vanliga ridlarare (som jag inte tal, hon ar for hemsk verkligen, skojar inte) tid for hon bara gick ivag, liksom vilken vanlig ridlarare bara gar ifran sin elev? Aja jag forsokte formedla mina kunskaper sa gott jag kunde. Sen att sluta med jorden runt mm gjorde ju allt mycket roligare! Flickorna (Ab ar 8 och A ar 5) ska vara med i en A&P show nasta helg sa de haller pa att trimma sina sma ponnies, nagot jag finner lite lojligt, lat ponnies vara ponnies, de har tom blivit forbjudna att borsta svansarna av ridlararen for att de kan bryta av ett tagelstra och det vore ju for hemskt. Josses sager jag! Nej ha roligt forsoker jag formedla, man kan ju inte sitta och rida pa en volt hela tiden. Lite gymkhana ska det bli har!

Har inte bestamt oss for hur lange vi ska stanna har men har en kansla att det blir ett tag eftersom vi trivs sa valdigt bra har! Ungarna ar for gulliga och vi leker med dem varje dag. Sen sa kan S och B inte vara battre hosts heller! Ett toppenstalle till alltsa. jag och Kajsa konstaterade igar nar vi tog Nisse pa en tur i regnet att vi har haft mest bara toppenstallen hela tiden och traffat sa manga trevliga manniskor, och vi har 3 manader kvar! Massa kvar att se fortfarande och det ser vi fram emot!

Vi har bokat en cruise i Milford Sounds nasta vecka sa vi ska vara borta 2 natter och sen komma tillbaka i tid for att knoppa hastarna till showen. Sa en tur till fiordland och tillbaka blir det..Vi har hittat en sida dar man kan boka massa saker billigt sa en massage kanske det blir i framtiden ocksa...

Kram Meit

Underbara Queenstown

Inbaddat bland otroliga berg, vidstrackta blaa sjoar och forsande floder ligger den lilla staden med det stora hjartat, Queenstown. Fullproppat av kreativa manniskor, unika affarer (jag menar en hel butik med bara Cookie Time kakor, hur ofta hittar man en sadan?), extrema aktiviteter (nagon som vill folja med pa ett 134 meter hogt bungyjump? Nagon?) och helt fantastisk natur kan man inte annat an alska Nya Zeelands partystad #1. Vilken atmosfar!

Vi har under tre dagar har insupit den underbara nyarskanslan, promenerat runt bland gatorna dar nagot nytt hander varje dag och bara levt livet pa ett riktigt gott satt. Idag har gondolliften tagit oss hogt uppfor ett av bergen precis vid stadskarnan dar annu en fard med allas var favorit Luge stod pa schemat. Kommer ni ihag de sma bilarna man kor i en vindlande bana nedfor bergssluttningen? Klockrent kul!

Luge i all ara, lite mer storslagna aktiviteter var vi ocksa sugna pa och snabbt och smidigt bokade vi darfor igar in en paragliding for Meit och en hanggliding for mig. For de som inte stott pa orden innan sa ar det flygning jag pratar om! Med en skarm i Meits fall och liggandes pa mage med en stor vinge for min del. Upp, upp, uppfor berget akte vi, pa med sele, saga hej till instruktoren och medflygaren, steg steg spring och utfor kanten! Och flyg! Wow! Galet! Jag flog och jag alskade det! Vilken otrolig kansla att luften omkring en kan lyfta mig sa hogt och sa starkt. En perfekt fart lungt nedfor bergskanten ovanfor traden, med bergen och sjoarna langt darborta, mjukt svanga runt och bara forsoka forsta att man ar sa hogt over varlden och sedan rulla in pa landningsfaltet och plotsligt sta pa jorden igen.

Jag ville bara gora det igen! Direkt! Forstar alla frisksportare och vanner som haller pa med skarmflygning och alskar det! Snart kommer jag med storsta sannolikhet ge mig upp igen. Kul detalj: en av instruktorerna var svensk, kom fran Varmland och hade hort talas om Harald Hulten! Bara en liten parantes.. ;)

I eftermiddag aker vi vidare till var nasta host har i Queenstowntrakterna med lagom avstand till allt man kan gora och uppleva har som till exempel... jag vet inte, skarmflygning? Wish us luck!

~Kajsa