After seven months in a country you can't help but find certain things that especially catch your interest. From being just weird in the beginning, they now feel pretty normal to us and part of our everyday life. At the end of our travels we therefore feel we have almost reached the highly dignified position of being a local. Almost.
We are definitely gonna miss this about New Zealand:
~all of our kiwi families
~kumera (sweet potato - it's delicious!)
~milo
~the animals we've met: horses, goats, sheep, cows, dogs, cats, alpackas, lamas, peacocks, hens, turkeys, deer, guinea pigs.. and the fish!
~Nisse FMU 717
~amazing scenery
~short and jandals on a rainy day
~15 km/h curves and the chance of going over the edge..
~having dinner while floating in a hot pool
~the expression on B's face when she smells the swedish cinnamon buns
~practical jokes between neighbours-especially those including a pair of swedish helpers
~hokey pokey
~being joined by dolphins when you go out with the boat
~weet bix
We don't mind leaving this behind:
~marmite
New and most useful phrases we have learnt:
~Isn't this exciting?! (Andrew)
~Really? Really? Is that so? Really? (Boo)
~Now look. (Followed by a very wise advise) (Liz B)
~Hello love. How's it going love? Everything okay love? (Leaving the room not at all expecting an answer) (Russell)
~Look at that! (Andrew)
~G'day mate! How are ya? (Stan)
~Hej. Hejda! (Russell)
~POTATIS! PO-TA-TIS! (Bridgitte)
~Andrew. Andrew. Andrew! NO. (Liz B)
~Well. (sigh) (Follow by a very detailed historic story) (Murray)
You didn't know this about New Zealand:
~Icecream is the snack you chose when going to the movies.
~Walking barefeet in the city is totally normal. Even on a rainy day.
~Driving a white truck with a sheep dog on the back means you're a local.
~You don't say you just ate a kiwi. It will make you sound like a cannibal and NOT a fruit lover.
Basically, we have had an awesome time in this "Beautiful!" (Andrew) country and itself and its inhabitants will stay with us for a very long time. In fact, they may never leave. We are gonna miss you all!
Go New Zealand!
~Kajsa and Meit~
söndag 27 mars 2011
söndag 20 mars 2011
Fodelsedagskalas!
Att alltid vara den som tittar pa blir lite tradigt efter ett tag vill jag lova, jag vill ju ocksa bada och ha roligt. Sa nar jag igar hoppade i Lake Tarawera for forsta gangen var jag lycklig! Och det var harligt, vattnet var varmt och klart, helt perfekt. Jag kunde i och for sig inte hoppa fran klippan eller svinga mig ut i sjon med gungan, men jag kunde vara i vattnet, och det var roligt.
Idag fyller Talia 17 ar sa vi har haft fodelsedagskalas. Vi gjorde tarta, jag gjorde choklad fyllningen och Kajsa gjorde kakan, rosor mm! Den var mycket omtyckt. Vi akte ut med baten och K, T och C akte efter baten pa biscuiten. Jag insag att man borde inte biscuita efter en bat riktig annu med armen om nagot skulle handa sa jag var fotograf istallet, vilket var roligt ocksa! Lite bilder fran dagen:
Har kommer lite bilder fran Hastings och Horse of the Year! Hade riktigt roligt dar da vi traffade Liz och Andrew igen och naturligtvis sag massa hastar!
Okej, en liten uppdatering fran oss var detta. Imorgon aker vi ifran Rotorua upp till Auckland dar vi ska hamta upp en hyrbil. Sedan styr vi kosan upp mot Bay of Islands i ca 5 dagar!
Kram Meit
Idag fyller Talia 17 ar sa vi har haft fodelsedagskalas. Vi gjorde tarta, jag gjorde choklad fyllningen och Kajsa gjorde kakan, rosor mm! Den var mycket omtyckt. Vi akte ut med baten och K, T och C akte efter baten pa biscuiten. Jag insag att man borde inte biscuita efter en bat riktig annu med armen om nagot skulle handa sa jag var fotograf istallet, vilket var roligt ocksa! Lite bilder fran dagen:
 |
| Kajsa och Talia pa biscuiten |
 |
| Kajsa gottar sig i sjon |
 |
| Talias tarta, visst ar den fin?! |
 |
| Har bakas det tarta i det harliga koket! |
 |
| Kajsa och Sherpa! |
 |
| Nu pa kvallen var vi trotta flickor! |
Har kommer lite bilder fran Hastings och Horse of the Year! Hade riktigt roligt dar da vi traffade Liz och Andrew igen och naturligtvis sag massa hastar!
 |
| Gymkhana |
 |
| Dressyr |
 |
| Hoppning |
 |
| Familjefoto! |
 |
| Nu nar Nisse har ny agare lir det till att vanta pa bussen igen, och da maste man ju roa sig med nagot, ta massa bilder alltsa! |
Okej, en liten uppdatering fran oss var detta. Imorgon aker vi ifran Rotorua upp till Auckland dar vi ska hamta upp en hyrbil. Sedan styr vi kosan upp mot Bay of Islands i ca 5 dagar!
Kram Meit
tisdag 15 mars 2011
Det ar dags att saga hejda till en kar van.
Ett sex manader langt trohetsband haller pa att knytas upp. Vi har natt ett vagskal dar Nisse ska rulla at ena hallet och vi ska ga at andra. Efter att aktivt forsokt salja honom i ungefar en och en halv vecka har vi nu till slut hittat den perfekte koparen och om bara nagra timmar ska vi for sista gangen kora var lille bil in till staden for att lamna over honom och fa pengar i utyte.
Lite nostalgi ar det allt i luften. Den dagen for snart ett halvar sedan da vi sjalva var pa biljakt, och efter en lite omtumlande forhandling fick lov att kopa Nisse, kanns langt borta nu men ar samtidigt latt att komma ihag. Att vi nu dessutom lyckats salja bilen pa precis samma plats som vi kopte, parkeringsplatsen for bilar till salu strax utanfor Rotorua, gor att hela situationen kanns annu mer som en avrundning sa har i slutet av var resa.
Den yngre man som ska bli Nisse's nye agare ar en av alla de manniskor som lamnat Christchurch bakom sig for att slippa kampa med det som ar kvar av deras liv darnere och istallet borja om pa nytt. Varfor de just kommer hit till Rotorua ar det inte manga som kan ge ett ordentligt svar pa. Det ar langt bort fran Christchurch, sager manga bara.
Att fa se leendet pa mannens ansikte nar vi bestamde oss for att salja var allt som kravdes for att vi skulle overygas om att vi gjort ratt val. Han sag sa lattad och glad ut och pa nagot satt kandes det som att vi bada hjalp varandra och att alla var nojda! Vi kom overrens om ett pris av $1800, vilket ar $200 mindre an vad vi satt upp Nisse for, men som det arligt talat nog skulle bli svart att hoja. Da vi i September betalade $2090 kanner vi oss helt nojda med var affar. All den gladje och frihet som Nisse gett oss ar vart mycket!
Billosa och med en plotslig kansla av nakenhet tvingas vi forlita oss till det Nya Zeelandska bussnatet for att i eftermiddag ta oss osterut mot Hastings och Horse of the Year. Dar ska mota upp var host i Blenheim och spendera nagra dagar bland hastar och ryttare i Nya Zeelands storsta hastevenemang!
Berattelser om vara aventyr har nu aven natt frisksports hemsida, www.frisksport.se Ta en titt vettja!
Lite nostalgi ar det allt i luften. Den dagen for snart ett halvar sedan da vi sjalva var pa biljakt, och efter en lite omtumlande forhandling fick lov att kopa Nisse, kanns langt borta nu men ar samtidigt latt att komma ihag. Att vi nu dessutom lyckats salja bilen pa precis samma plats som vi kopte, parkeringsplatsen for bilar till salu strax utanfor Rotorua, gor att hela situationen kanns annu mer som en avrundning sa har i slutet av var resa.
Den yngre man som ska bli Nisse's nye agare ar en av alla de manniskor som lamnat Christchurch bakom sig for att slippa kampa med det som ar kvar av deras liv darnere och istallet borja om pa nytt. Varfor de just kommer hit till Rotorua ar det inte manga som kan ge ett ordentligt svar pa. Det ar langt bort fran Christchurch, sager manga bara.
Att fa se leendet pa mannens ansikte nar vi bestamde oss for att salja var allt som kravdes for att vi skulle overygas om att vi gjort ratt val. Han sag sa lattad och glad ut och pa nagot satt kandes det som att vi bada hjalp varandra och att alla var nojda! Vi kom overrens om ett pris av $1800, vilket ar $200 mindre an vad vi satt upp Nisse for, men som det arligt talat nog skulle bli svart att hoja. Da vi i September betalade $2090 kanner vi oss helt nojda med var affar. All den gladje och frihet som Nisse gett oss ar vart mycket!
Billosa och med en plotslig kansla av nakenhet tvingas vi forlita oss till det Nya Zeelandska bussnatet for att i eftermiddag ta oss osterut mot Hastings och Horse of the Year. Dar ska mota upp var host i Blenheim och spendera nagra dagar bland hastar och ryttare i Nya Zeelands storsta hastevenemang!
Berattelser om vara aventyr har nu aven natt frisksports hemsida, www.frisksport.se Ta en titt vettja!
fredag 11 mars 2011
Nedanfor vulkanen flyter vi pa vagorna. En kvall pa Lake Tarawera.
Medan vi tittar pa tevebilderna efter forodelsen i Japan pa grund av en 8,9 grader stark jordbavning blir vi ater paminda om hur fruktansvart saker och ting kan sluta nar Moder Natur slapper loss sina krafter. Katastrofen ar lattare att forsta efter det hemska som hande Nya Zeeland for tre veckor sen och det ser illa ut for Japan. Riktigt illa. Vara tankar fokuseras saklart genast pa var van Josefin som befinner sig i Japan just nu och som forhoppningsvis mar bra.
Att sa manga manniskor just nu kampar for sina liv medan vi sjalva just kommit tillbaka efter en fridfull och idyllisk battrip pa Lake Tarawera kanns surrealistiskt. Vi var trygga och lyckligt ovissa om jordbavningen nar vi hade en underbar kvall tillsammans med vara hosts och deras tva goda vanner.
Familjens bat 'The Fat Pidgeon Too" ar en frack liten lagomt lyxig rackare med genomskinliga plastvaggar och tak, varmeflakt och grill, stereo och omkladningsrum. Allt man behover for en harlig kvallstur pa den stilla sjon med vulkanen Mount Tarawera i bakgrunden. Det galler att njuta av livet medan man kan!
Att sa manga manniskor just nu kampar for sina liv medan vi sjalva just kommit tillbaka efter en fridfull och idyllisk battrip pa Lake Tarawera kanns surrealistiskt. Vi var trygga och lyckligt ovissa om jordbavningen nar vi hade en underbar kvall tillsammans med vara hosts och deras tva goda vanner.
 |
| Pa var fard stannade vi for att leka klatterapor och kasta oss fran en svinggunga rakt ned i det djupa, klara vattnet. Meit med omtalig arm stannade pa torra land, eller rattare sagt, torra ombord! |
Familjens bat 'The Fat Pidgeon Too" ar en frack liten lagomt lyxig rackare med genomskinliga plastvaggar och tak, varmeflakt och grill, stereo och omkladningsrum. Allt man behover for en harlig kvallstur pa den stilla sjon med vulkanen Mount Tarawera i bakgrunden. Det galler att njuta av livet medan man kan!
 |
| Narmaste stranden med Mount Tarawera i bakgrunden. Tank er att hela berget sprutade lava i ett vulkanutbrott 1886! |
 |
| Kvallssol pa sjon. |
 |
| Lake Tarawera och vulkanen fran hojden bakom familjens hus. |
tisdag 8 mars 2011
Newsflash
Thought that I would honor our English speaking readers today by surprise, surprise, write in English.
Okay so what have we been up to since the rodeo in Blenheim (which was totally awesome!) and Taupo...
Well we're back with Mike and Liz in Rotorua. M and L have been canoeing down Whanganui river so we've been house sitting and keeping their daughter company. So far it's been great fun! We're thinking on maybe coming back here after Horse of the Year since it's Talias birthday.
Yesterday we went to the hot pools in Rotorua with Talia and Ben. It was so nice to sit in the hot pools and look out over the town. Had to bag my arm though and after a while it started leaking. But it was good fun anyway!
We're still trying to sell Nisse, lowered our price a wee bit yesterday so we'll see what happens now. We really want to be "car-less" by next week. Kajsa's even made really cute "for sale" signs that we're gonna put in the car. And THE arm is getting better, hopefully it will be okay when we're flying back home.
It's so crazy that we're leaving in like 3 weeks or so. We have to plan what to do, we know for sure that we're going down to Hastings for Horse of the Year and then maybe Tals birthday.. We really do want to go up north to the bay of island as well, we're thinking about renting a car since we won't have Nisse anymore (hopefully). But I guess only time will tell.
Okay, time to head upstairs now, talk to you later!
Lots of love, Meit
Okay so what have we been up to since the rodeo in Blenheim (which was totally awesome!) and Taupo...
Well we're back with Mike and Liz in Rotorua. M and L have been canoeing down Whanganui river so we've been house sitting and keeping their daughter company. So far it's been great fun! We're thinking on maybe coming back here after Horse of the Year since it's Talias birthday.
Yesterday we went to the hot pools in Rotorua with Talia and Ben. It was so nice to sit in the hot pools and look out over the town. Had to bag my arm though and after a while it started leaking. But it was good fun anyway!
We're still trying to sell Nisse, lowered our price a wee bit yesterday so we'll see what happens now. We really want to be "car-less" by next week. Kajsa's even made really cute "for sale" signs that we're gonna put in the car. And THE arm is getting better, hopefully it will be okay when we're flying back home.
It's so crazy that we're leaving in like 3 weeks or so. We have to plan what to do, we know for sure that we're going down to Hastings for Horse of the Year and then maybe Tals birthday.. We really do want to go up north to the bay of island as well, we're thinking about renting a car since we won't have Nisse anymore (hopefully). But I guess only time will tell.
Okay, time to head upstairs now, talk to you later!
Lots of love, Meit
lördag 5 mars 2011
Rodeo i Blenheim och Tongariro Alpine Crossing: Stilfulla avsittningar och branta uppklattringar.
Knappt 20 ar till godo kanner jag mig nastan lite nostalgisk just nu av ett annat skal an respektabel alder. Det ar en manad kvar tills bade jag och Meit fyller ar, men det ar framst en manad kvar i Nya Zeeland innan vi atervander hem till Sverige. Var resa norrut som sa sakteliga ska fora oss tillbaka till Auckland gor att vi passerar manga av de familjer vi bott tillsammans med under var tid har i landet och det blir nastan som att vi gor om var trip, baklanges.
Dagen innan vi akte ifran Liz och Andrew i Blenheim gick vi allesammans pa rodeo! De medelalders mannen fick antligen dra pa sig comboy-hattarna och ga bredbenta fram bland karuseller och snabbmats-stand medan de bedomde de olika djurens kvalite pa bockandet. Hela evenemanget drog massor av folk och allihop satt vi pa tryggt avstand utanfor rinken och beundrade de inte mattfullt livaktiga djuren och de modiga ryttarna. Bade barn, tonaringar och vuxna red pa alltifran de allra storsta tjurarna, till vildhastar och ulliga far.
Sedan vi senast sags, kara blogglasare, har Meit och jag tillbringat en tid i Wanganui som fran borjan var tankt att vara sisadar en natt eller tva, men som med familjens insisterande snabbt blev till fyra dagar. Vi akte vidare mot Taupo, dar vi slog oss samman med Cindy, en tysk tjej som vi forsta gangen traffade pa flygplatsen i Kopenhamn och som vi da och da atersett har i Nya Zeeland. Tillsammans med hennes couch surfing-host vandrade jag och hon over Tongariro Crossing. (En dagsvandring som hennes host for ovrigt brukar springa fram och tillbaka. En stracka pa 38 kilometer. (!) Och det var inte plant.) Det kandes lite som jag gick i kusin Sofias fotspar. Eller i Frodo Baggins eftersom vi passerade Mount Doom pa vagen!
Nu ar vi tillbaka i Tarawera hos Mike, Liz och Talia. Foraldrarna ska aka pa kajaktrip langs med Whanganui River sa vi ska se efter huset tillsammans med dottern. Kommer bli en trevlig helg som redan borjat bra!
Dagen innan vi akte ifran Liz och Andrew i Blenheim gick vi allesammans pa rodeo! De medelalders mannen fick antligen dra pa sig comboy-hattarna och ga bredbenta fram bland karuseller och snabbmats-stand medan de bedomde de olika djurens kvalite pa bockandet. Hela evenemanget drog massor av folk och allihop satt vi pa tryggt avstand utanfor rinken och beundrade de inte mattfullt livaktiga djuren och de modiga ryttarna. Bade barn, tonaringar och vuxna red pa alltifran de allra storsta tjurarna, till vildhastar och ulliga far.
 |
| Barnen red pa far. |
 |
| Pa farjan over till nordon at vi japanskt godis fran basta nastan-japanen Josefin! |
Sedan vi senast sags, kara blogglasare, har Meit och jag tillbringat en tid i Wanganui som fran borjan var tankt att vara sisadar en natt eller tva, men som med familjens insisterande snabbt blev till fyra dagar. Vi akte vidare mot Taupo, dar vi slog oss samman med Cindy, en tysk tjej som vi forsta gangen traffade pa flygplatsen i Kopenhamn och som vi da och da atersett har i Nya Zeeland. Tillsammans med hennes couch surfing-host vandrade jag och hon over Tongariro Crossing. (En dagsvandring som hennes host for ovrigt brukar springa fram och tillbaka. En stracka pa 38 kilometer. (!) Och det var inte plant.) Det kandes lite som jag gick i kusin Sofias fotspar. Eller i Frodo Baggins eftersom vi passerade Mount Doom pa vagen!
 |
| Mount Ngauruhoe, (jag kan inte heller uttala det) ocksa kant som Mount Doom fran Sagan om Ringen. |
 |
| Red Crater vid vandringens hogsta punkt |
 |
 |
| Emerald Lakes |
 |
| Framme vid slutet och mycket nojda med vandringen! |
Nu ar vi tillbaka i Tarawera hos Mike, Liz och Talia. Foraldrarna ska aka pa kajaktrip langs med Whanganui River sa vi ska se efter huset tillsammans med dottern. Kommer bli en trevlig helg som redan borjat bra!
fredag 25 februari 2011
Vad ar det som lurar i vattnet # 2
Idag ar det fredagen den 25:e februari. Men det ar framst dagen tre dygn efter jordbavningen. Fastan tevekanalerna som tidigare visade nyhetssandningar dygnet runt har borjat slappa in lite annat i tablan och telefonerna slutat ringa var tionde minut, gar det aldrig lang tid innan vi paminns. Raddningsarbetet ar i allas tankar just nu men varje gang vi uppdateras har antalet omkomna stigit. Samtidigt berattas det om mirakulosa overlevande som dragits fram ur de raserade husen och manniskor som gar samman, delar ut mat och vatten och ger varandra stod.
Att nya zeelandarna ar ett otroligt folk visste vi sedan innan. Men att se hur manniskor vars egna hus forstorts anda kampar langt in pa natterna for att dela ut filtar och mat till de som har det varre, manniskor som stottar framlingar pa gatan och hela kommuner som organiserar sjukvard, matlagning och boende for folk vars hus ligger mosade under stenbumling stora som bilar, ar sa otroligt imponerande. Hela landets polis-och militarstyrkor flyger in till staden for att hjalpa till i raddningsarbetet och Australien, Japan, USA, Taiwan och Singapore skickar specialutbildade raddningsarbetare. Efter nagra minuters forvirrat kaos precis da jordbavningen slog till, ar alla organiserade, jobbar tillsammans och fokuserar pa att radda och overleva. En jordbavning ar en fruktansvard naturkatastrof som vi manniskor inte kan kontrollera eller forutspa. Men att se hur nagot sa skrammande kan fa folk att sammarbeta och lyckas ratta till sa mycket, ar riktigt haftigt.
Igar bestamde vi oss for att ta en paus fran allt detta och aka soderut mot Kaikoura. Da Meits lilla tur till sjukhuset med ett stadigt bandage som foljd hindrade oss fran en gammal tanke om delfinsimning, styrde vi istallet siktet mot nagot bra mycket storre som ocksa lurar i vattnet. Vi gav oss ut pa valsafari!
Experter pa omradet hade fatt nys om en val langt utanfor kusten och mycket riktigt var den dar. Lang och svart, med bara delar av ryggen synliga over ytan, hade "The Sperm Whale" lika garna kunnat misstas for en eucalyptusstock fran sydamerika. Om det inte varit for fontanen av vatten som den med jamna mellanrum sprutades upp da den andades. En ganska lang stund lat den sig bli betraktad innan den med bakfenan i vadret dok ner i djupet. Tajmingen var bra for precis nar den forsvann i vattnet, forsvann min lunch samma vag.
Vi hade fatt aka langt med baten for att komma ut till valen och ju langre fran hamnen vi kom, desto mer borjade bade min och Meits magar gora uppror. Meit spydde prydligt och fint i den lilla pasen vid satet, men den odramatiska varianten valde inte jag. Faktum var att jag inte valde den action-fyllda varianten heller, men min mage tog saken i egna hander. Rakt over relingen for det, rakt framfor ogona pa alla andra medpassagerare, lyckliga over att just fatt se sin forsta val. Upps.
Jaja, battre madde vi bada efter att vi befriat var magsack fran bade foda och saltsyra och sahar i efterhand kan jag nog saga att vi anda uppskattade var tur till havs.
Har hemma pa garden har jag fatt ta over ridningen av Zuchie, aterigen pa grund av Meits lilla sjukhusvistelse.. Hon ar annu roligare att rida an Shannon! Haha, det kanske var darfor Meit alltid brukade sitta upp med ett smaleende pa lapparna!
 |
| Bild fran efter jordbavningen. Satt det nagon i bilarna? I manga fall gjorde det det. http://www.stuff.co.nz/auckland/4688444/NZs-darkest-day-PM (2011-02-25) |
Att nya zeelandarna ar ett otroligt folk visste vi sedan innan. Men att se hur manniskor vars egna hus forstorts anda kampar langt in pa natterna for att dela ut filtar och mat till de som har det varre, manniskor som stottar framlingar pa gatan och hela kommuner som organiserar sjukvard, matlagning och boende for folk vars hus ligger mosade under stenbumling stora som bilar, ar sa otroligt imponerande. Hela landets polis-och militarstyrkor flyger in till staden for att hjalpa till i raddningsarbetet och Australien, Japan, USA, Taiwan och Singapore skickar specialutbildade raddningsarbetare. Efter nagra minuters forvirrat kaos precis da jordbavningen slog till, ar alla organiserade, jobbar tillsammans och fokuserar pa att radda och overleva. En jordbavning ar en fruktansvard naturkatastrof som vi manniskor inte kan kontrollera eller forutspa. Men att se hur nagot sa skrammande kan fa folk att sammarbeta och lyckas ratta till sa mycket, ar riktigt haftigt.
Igar bestamde vi oss for att ta en paus fran allt detta och aka soderut mot Kaikoura. Da Meits lilla tur till sjukhuset med ett stadigt bandage som foljd hindrade oss fran en gammal tanke om delfinsimning, styrde vi istallet siktet mot nagot bra mycket storre som ocksa lurar i vattnet. Vi gav oss ut pa valsafari!
Experter pa omradet hade fatt nys om en val langt utanfor kusten och mycket riktigt var den dar. Lang och svart, med bara delar av ryggen synliga over ytan, hade "The Sperm Whale" lika garna kunnat misstas for en eucalyptusstock fran sydamerika. Om det inte varit for fontanen av vatten som den med jamna mellanrum sprutades upp da den andades. En ganska lang stund lat den sig bli betraktad innan den med bakfenan i vadret dok ner i djupet. Tajmingen var bra for precis nar den forsvann i vattnet, forsvann min lunch samma vag.
 |
| Det ar svart att forsta hur stor en val ar, men det som sticker upp ur vattnet ar bara en pyttedel av hela valens langd. |
 |
| Valen tackade for sig med det klassiska fen-tricket! |
Vi hade fatt aka langt med baten for att komma ut till valen och ju langre fran hamnen vi kom, desto mer borjade bade min och Meits magar gora uppror. Meit spydde prydligt och fint i den lilla pasen vid satet, men den odramatiska varianten valde inte jag. Faktum var att jag inte valde den action-fyllda varianten heller, men min mage tog saken i egna hander. Rakt over relingen for det, rakt framfor ogona pa alla andra medpassagerare, lyckliga over att just fatt se sin forsta val. Upps.
 |
| Vi sag ocksa albatrosser och den har gangen ar vi helt sakra pa att det var just det vi sag! |
Jaja, battre madde vi bada efter att vi befriat var magsack fran bade foda och saltsyra och sahar i efterhand kan jag nog saga att vi anda uppskattade var tur till havs.
Har hemma pa garden har jag fatt ta over ridningen av Zuchie, aterigen pa grund av Meits lilla sjukhusvistelse.. Hon ar annu roligare att rida an Shannon! Haha, det kanske var darfor Meit alltid brukade sitta upp med ett smaleende pa lapparna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)